Göran Göransson (KD). Samarbete en förutsättning för landsbygdens överlevnad
Vi har verkligen mycket att vinna om vi engagerar oss med gemensamma krafter. I min egen närmiljö finns det många goda exempel på detta.
Med stor sannolikhet behöver respektive landsbygdssamhällens konstruktiva krafter samlas i någon slags lokal paraplyorganisation för att orka ta ett gemensamt grepp och undvika vi-och-dom-mentalitet.
Vad vill man värna om och vad vill man utveckla? En bra skola och bra fritidsverksamhet borde exempelvis ligga i allas intresse.
Förväntningarna att kommunen och politiken ska fixa landsbygdens utmaningar ändras över tid.
I samband med ett val lovas det ”guld och gröna skogar” och förväntningarna ökar. Verkligheten hinner emellertid ständigt ifatt oss.
Trots tappra försök i form olika projekt exempelvis Fokusprojektet leder det tyvärr ofta till brustna förväntningar och ett ”duttande” av resurser.
På agendan ligger nu en landsbygdstrategi, som ska arbetas fram. Det utmynnar troligen i ett dokument, som förhoppningsvis också ska komma landsbygden till gagn.
Det måste skapas en handlingsplan med tidsaspekter som förpliktigar, en budget som ger strategin kraft att förverkliga intentionerna, en ordentlig förankring, en medverkan från privata näringsidkare och inte minst ett genuint engagemang från tjänstemän och politiker. I annat fall kommer strategin bli en pappersprodukt utan värde med förödande konsekvenser för vårt förtroendekapital.
Vi är faktiskt redan ganska så luttrade i den bemärkelsen. Nu senast när vi kunde konstatera att kommunen med sitt Samhallavtal till och med undergräver lanthandlarnas förutsättningar för att överleva. Vi ska alltså inte ha för stora förhoppningar om att politiken fortsättningsvis kommer att ha så stort fokus på landsbygden.
Flertalet politiker bor i tätorten och har också sitt huvudsakliga engagemang där. De flesta rösterna finns ju i centralorten. De boende är många och låter höra om sig.
Centralorten har ofta de mest utmärkande utmaningarna. Centralorten upplevs som ansiktet utåt och måste vårdas extra mycket.
En viktig avgörande faktor är självklart de begränsade resurserna, vilka tyvärr inte når ut till landsbygden på samma sätt som i tätorten.
Vi på landsbygden måste med andra ord ”ta oss själva i kragen” och inse att vi måste skapa vår landsbygdsidentitet och överlevnad – ingen annan lär hjälpa oss.
Göran Göransson
KD Ystad
