I stället väljer man att utsätta sig för viten för stora belopp – detta för att man inte lever upp till kraven i omsorgsverksamheten.

Om kommunen nyttjat angränsande lokaler till Räfsan hade det inte funnits något hinder för en restaurang i kommunal regi. Varför då denna för kommunen, medborgarna och omsorgstagarna destruktiva ståndpunkt? Detta handlar självklart om politik, när den är som sämst.

Tyvärr får Per Olof Lind före detta ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, stå som sinnebild för denna sida av politiken, eftersom vederbörande åtskilliga gånger bidragit till dåliga beslut under förra mandatperioden.

Att ha varit ordförande i nämnden och därmed också ytterst ansvarig för följetongen larmskandalen i Ystad förmildrar inte det dåliga intrycket.

I Ystad finns motsvarande kommunala restauranger, som i vissa fall mig veterligen har en del övrigt att önska. Trots uppenbara problem väljer styret att skydda och mörka om dessa självklart för att de finns i Ystad.

Ekonomin är ett ofta förekommande argument. Man anpassar då den framräknade kalkylen efter sin egen delvis dolda politiska agenda. Detta har verkligen använts fullt ut vad gäller kostnadsbilden på Räfsan i jämförelse med andra kommunala restauranger - ett exempel på politiskt ”rävspel” som treklövern tyvärr varit mästare på.

Vi på östra kanten behöver Räfsan som mötesplats och matställe. Se till att skapa verksamhet i de tomma lokalerna - det finns ju behov.

Lägg ner prestigen i frågan och försök inte hela tiden slå undan benen för oss ute på landet.

Var realistiska – att en privat näringsidkare i denna tid skulle driva en restaurang ute i Glemmingebro är önsketänkande. Det skulle med stor sannolikhet snabbt köra Räfsan i botten – är det detta ni ytterst strävar efter?

Göran Göransson, Medborgerlig samling Ystad