Helen Salomonsson: Spara inte sönder den uppväxande generationens framtid
Jag arbetar på ett högstadium i Skurup, och jag kan inte låta bli att imponeras av de unga människor som jag delar min arbetsdag med. I överfulla klassrum, med slitna lärare, kämpar de för att skaffa sig de kunskaper de behöver för att om några år kunna bygga ett fungerande, tillfredsställande vuxenliv.
En alltför stor del av deras skolgång har präglats först av en livshotande pandemi som tvingat dem till krångliga restriktioner, och nu ligger hotet om kraftiga nedskärningar hängande över dem som följd av inflationen och den ansträngda ekonomin.
I Skurup packas klassrum till bristningsgränsen och klasser slås sönder för att få pengarna att räcka till. Vem betalar det högsta priset? Eleverna!
Min vädjan till alla ansvariga politiker är nu denna: spara inte sönder den uppväxande generationens framtidsmöjligheter! Låt skolan kosta!
För det första måste vi vara medvetna om att skolans resurser redan skurits ned till ett minimum. Jag gick själv i skolan på 70- och 80-talet, och minns en tid när en rektor enkelt kunde rekvirera de medel som behövdes.
Konservativa debattörer drömmer idag om att kopiera skolframgångar från tidigare decennier. De tror att det endast handlar om en annan läroplan och hårdare regler, men glömmer att skolan på “den gamla goda tiden” hade en mycket större plånbok.
Jag började arbeta som lärare 1990, och har under dessa decennier bevittnat en makalös slakt på skolans förutsättningar. Idag står vi med en verksamhet som ingalunda kan möta alla elevers behov – och nu ska vi börja spara!
För det andra går inte en barndom i repris. Dagens elever får ingen andra chans att växa upp.
Även om framtiden skulle erbjuda bättre konjunktur och större resurser, så kommer det ju inte att hjälpa dem som går i skolan idag. Elever är inte bara siffror i en statistik - vi pratar om människor som får sämre förutsättningar för att skapa sig ett gott liv.
För det tredje leder alltid besparingar i skolan till större kostnader längre fram. Hur mycket kostar arbetslöshet till exempel? Hur mycket mer skatteintäkter kan kommunen få om de unga invånarna i stället kan utbilda sig till välbetalda yrken? Hur många företag och arbetstillfällen kan skapas av unga som lämnar skolan med självförtroende och goda kunskaper?
Men vad blir kostnaden för de - förhoppningsvis få - som i brist på andra alternativ väljer ett liv i kriminalitet och/eller missbruk?
Jag skulle kunna gå vidare med att prata arbetsmiljö och sjukskrivningar av utmattade lärare, utarmat kulturliv och sämre folkhälsa, men väljer att stanna här. Jag hoppas att de argument jag lyfter här visar på det vansinniga i att underfinansiera skolan.
Jag ber er, ansvariga politiker: lyft blicken från siffrorna och statistiken - ty sanningen kan inte endast räknas ut med kronor och ören. Se de människoöden som formas i de proppfulla klassrummen och välj att investera i framtiden. Ge skolan den ekonomi den behöver!
Helen Salomonsson, lärare i Skurup
