Annons
Insändare

Insändare: Nämnden har fått vägnamnet om bakfoten

När den första chocken och förvåningen lagt sig är vi många i Sandby som frågar oss: Varför gör museichefen Lena Alebo på detta viset? Tillsammans med Eva Ferlinger har hon överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut att låta Lundavägen fortsätta heta Lundavägen.
Borrby • Publicerad 1 december 2018
Detta är en opinionstext i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Mia Gröndahl på Lundavägen, eller hur namnet nu blir till slut.
Mia Gröndahl på Lundavägen, eller hur namnet nu blir till slut.Foto: Thorsten Persson

Nämndens beslut tycks ha trampat Lena Alebo och Projekt Vägval ordentligt på tårna.

I sitt överklagande till förvaltningsrätten läxar man upp folkvalda politiker och fortsätter vägra respektera folkviljan på Lundavägen.

Annons

Men överklagandet bygger på felaktiga uppgifter. Här står att ”vägen har aldrig haft något namn”, och att den är namngiven efter ”en okänd familj som sägs ha bott vid vägen”.

Tur att Jöns Lund, däruppe i sin himmel, inte har tillgång till YA:s rapporter om vägnamnsstriden. Då hade han ramlat ner från molnet.

Jöns, född 1864, var den förste av fyra generationer som skulle komma att leva och bruka sin jord i Sandby. Totalt har det funnits 36 människor som hetat Lund i trakten.

Inte så konstigt kanske att folk döpte vägen till Lundavägen (uttalas ”Lunnavägen”).

Ett argument som framförts av Projekt Vägval är att vägar bör endast uppkallas efter personer som är nationellt kända.

Så här bemöter en ung ättling till Jöns Lund den åsikten: ”Bara för att hon inte känner till personerna betyder det inte att de inte är kända. Kända personer måste inte bara vara såna som varit på tv, i radion eller varit politiker! En person kan vara känd i ett område för ha gjort något för samhället där de just bor och inte för resten av landet.”

Lena Alebo anser att hon och Projekt Vägval har kommit på ett bättre vägnamn än det hävdvunna Lundavägen. ”Grubbenevägen” framställs i överklagandet som det enda rätta eftersom vägen ”leder till ett känt fornminne, Grubbenehögen”.

I själva verket känner knappt någon till den oansenliga högen eller vad den heter; dessutom leder vägen inte dit.

Det påstås även att Grubbenehögen är ”ett gammalt gårdsnamn”. Enligt en person som växt upp på gården började man först på 1980-talet kalla gården Grubbenehög, och då mer som en lustighet. Därefter ändrades namnet till Gubbenehög eftersom gården sålde jordgubbar.

Alebo/Ferlingers plädering för ”Grubbenevägen” avslutas med att de ”boende vid vägen uppgivit att vägen på 1800-talet kallades för Grubbenebacken”. Här har överklagarna fått det helt om bakfoten; Grubbenebacken är fornminnet.

Annons

Ett fornminne, därtill ett rätt obetydligt, ska väl inte gå före levande människors minnen och vilja?

Mia Gröndahl,

Lundavägen, Sandby.

Annons
Annons
Annons
Annons