Insändare: Så många förutfattade meningar och fördomar
Jag känner att här finns så mycket outtalat och så många förutfattade meningar och fördomar så jag vet inte ens riktigt var jag ska börja att nysta i denna härva.
Göran Göransson (KD) skriver att de inte vill se barnbidragen som en ”födkrok” och det håller jag med om, men det bygger på att en familj hade tjänat pengar på att skaffa flera barn när det i själva verket är tvärtom.
Enligt beräkningar som gjorts av bland annat Länsförsäkringar och Ica-banken så kostar ett barn under sina första 19 år cirka 1,1 miljon kronor. Om man räknar ut vad en familj med fem barn får under dessa 19 år inklusive flerbarnstillägg så gör familjen en ”förlust” på 3 938 656 kronor. En ganska dålig affär med andra ord.
Det hade kanske varit lite mer lönsamt om de kunde varit hemma med vårdnadsbidrag vilket var Kd:s flaggskepp för ett par år sedan.
Snacka om kvinnofälla för resten. Hur många män oavsett kultur eller etnisk tillhörighet tror ni det skulle vara som skulle stanna hemma och nöja sig med vårdnadsbidrag istället för lön.
En annan fråga jag gärna skulle vilja veta är om denna utfasning av barnbidraget bara skulle gälla invandrare? I så fall är det ju regelvidrigt och högst moraliskt och etiskt förkastligt.
Målet med barnbidraget är att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn. Med bakgrund av detta så känns det ju helt fel att man skulle fasa ut det till just de barn och ungdomar som behöver det mest.
Jag förstår inte heller hur en minskad inkomst till familjen ska göra så att fler invandrarkvinnor får en chans på arbetsmarknaden. Vi får istället ännu mer marginaliserade barnfamiljer som halkar efter och inte har en rimlig chans att ge sina barn och ungdomar samma start i livet som deras jämnåriga mer bemedlade kamrater.
Visst har Göran Göransson rätt i att många invandrarkvinnor har svårt att få arbete och att de ofta sitter fast i patriarkala strukturer.
Som ordförande i en Socialdemokratisk kvinnoförening så anser jag naturligtvis att dessa kvinnor ska hjälpas på alla sätt. Men till detta behövs stöttning, inte att vi straffar dem genom att försämra deras ekonomiska villkor.
Umgänge med andra mammor på öppna förskolor eller Familjecentralen när den öppnar. Mer stöd och matchning när de ska ut i arbetslivet, starka kvinnliga förebilder och kunskap i kvinnors rättigheter i det svenska samhället kan vara några vägar till att integrera dessa kvinnor i det svenska samhället där de verkligen behövs. I vårt land med en åldrande befolkningsstruktur.
Kim Grahn
ordförande
S-kvinnor Ystad
