Ivo Holmqvist: De här sverigedemokraterna befinner sig i riktigt dåligt sällskap
Känsla för konst tycks inte höra till deras starkare sidor och inte heller historisk kunskap – annars hade de nog farit fram försiktigare.
På många antika skulpturer saknas näsorna, sönderslagna av ikonoklaster, bildstormare som av religiösa skäl inte tålde avbildningar av gudar. I vår tid har talibanerna gett sig på mer än så och lagt i grus mycket av det som var vårt världskulturarv.
Sjöbo är bra på många sätt och vis, men det är pinsamt att man fortsätter den reaktionära och intoleranta tradition som funnits där.
Det värsta exemplet är det som hände tidigt på morgonen den 17 juni 1983. Då ”hade en grävmaskin, transporterad med trailer från Malmö, ställts upp i närheten av stationsområdet i Vollsjö.
Grävmaskinisten hade uppdrag av Sjöbo kommun att demolera stationsbyggnaden på järnvägsområdet och därmed sätta en slutlig punkt på den mer än årslånga, häftiga och känslofyllda debatten om byggnadens öde” skrev Einar Höier Harksen i sin artikel ”Mordet på barndomshemmet”, i Piraten och Färs, 1993.
Det vackra stationshuset var likt andra på sträckan Ystad–Eslöv ritat av dansken Ludvig Vold, nog med assistans av Peter Boisen (de samarbetade om Ystads station, på Adelskölds grundplan). I Ystads stadsarkiv finns vackra ritningar, den mest detaljerade och omsorgsfulla underskriven av Boisen.
Förutom att den var vacker borde stationen ha bevarats eftersom det var i den Fritiof Nilsson Piraten växte upp.
Den var bemannad fram till 1975, sedan fick den förfalla, och så lät Sjöbo kommun alltså jämna den med marken åtta år senare, trots Riksantikvarieämbetets protester (kontroversen gav samtidigt upphov till Piratensällskapet). Där gjorde man sig av med en verklig turistmagnet, nu finns bara ett pumphus kvar.
Pådrivande ikonoklast den gången var Sven-Olle Olsson som samlade röster med devisen ”Sjöbo visar vägen”.
Ivo Holmqvist, Glemmingebro
