Jan Rydén: Ansvarsprövning ska göras utifrån ett kollektivt perspektiv
Till kritikerna måste jag dock framföra att deras agerande bygger på en felaktig utgångspunkt när man gör gällande att ansvarsprövningen av oppositionens ledamöter ska göras utifrån ett individuellt och inte, som varit fallet, utifrån ett kollektivt perspektiv.
Man har fört fram att det skulle vara en underlåtenhet från revisionens sida att stanna vid det kollektiva perspektivet på ansvarsprövningen. Man har till stöd för sin uppfattning åberopat en lagtolkning som utgår ifrån ett enskilt beslutsärende, men som inte har någon som helst relevans när det gäller en ansvarsprövning som avser ett helt verksamhetsår.
Vidare har man framfört att ”revisionen varit specifikt ute efter bun”, vilket säger en del om nivån på kritiken och detta senare tycker jag vara alltför larvigt för att vidare kommentera.
God revisionssed i kommunal verksamhet säger att nämndledamöters ansvar i grunden är kollektivt, men under vissa särskilda förutsättningar kan revisorerna pröva ett individuellt ansvar. I en kommun uppdrar kommunfullmäktige åt nämnderna att bedriva verksamhet i enlighet med uppsatta mål och inom de ekonomiska ramar som ställs till förfogande.
Uppdraget går alltså inte till ledamöterna Andersson, Pettersson och Lundström personligen, utan till kollektivet och nämnden i dess helhet. Ledamöterna deltar i nämndens kollektiva beslutsfattande.
Mot den bakgrunden faller det naturligt att revisorernas ansvarsprövning i första hand inriktas mot nämnden som sådan och inte mot enskilda ledamöter. Som nämnts kan dock i vissa undantagsfall en individuell ansvarsprövning vara motiverad.
Detta kan bli fallet om en enskild ledamot agerat självsvåldigt och i strid med lagstiftningen, nämndens beslut eller andra riktlinjer. I sådana fall kan alltså revisionen rikta kritik mot en enskild ledamot, medan nämnden i övrigt beviljas ansvarsfrihet.
Omvänt kan en enskild ledamot undantas från kritik trots att nämnden i övrigt nekas ansvarsfrihet. För att det senare ska inträffa, ställs dock långtgående krav på ledamotens agerande.
Jag har varit i kontakt med handläggare vid Revisionsdelegationen inom SKR, som är det organ som fastställer och uttolkar god revisionssed i kommunal verksamhet, och bett om exempel på fall där en enskild ledamot eller hela oppositionen beviljats ansvarsfrihet medan nämnden i övrigt nekats ansvarsfrihet.
Efter att de genomsökt den ansvarsprövningsbank, i vilken SKR sedan 2002 samlat information om fall där kommunrevisorer riktat anmärkningar eller avstyrkt ansvarsfrihet, återkom man med beskedet att sådana exempel som jag efterfrågat ”lyser med sin frånvaro”.
Individuell ansvarsprövning på det sätt som oppositionen hävdat skulle ha gjorts är alltså något som är ytterst sällsynt och närmast förefaller ha enbart teoretisk bäring. Men om man skulle försöka finna ett praktiskt exempel på när så skulle kunna ske, kan man tänka sig följande situation:
Om majoriteten i en nämnd är försumlig och visar ohörsamhet mot kommunfullmäktige eller inte visar vilja att följa de mål och riktlinjer som kommunfullmäktige satt upp, måste den ledamot eller opposition som vill undvika kritik agera.
Detta då genom att vara pådrivande med initiativ, förslag eller reservationer i syfte att få majoriteten att leva upp till det uppdrag nämnden fått av kommunfullmäktige. Ett sådant agerande torde kunna leda till att ledamoten eller hela oppositionen beviljas ansvarsfrihet, medan nämnden i övrigt nekas sådan.
Revisionen tar som en del av den löpande granskningen nogsamt del av samtliga nämndprotokoll. För buns vidkommande kan vi notera, att i protokollen från 2019 finns inget som ens antyder att enskild ledamot tillhörig oppositionen eller oppositionen samfällt utnyttjat sin initiativrätt för att försöka få nämnden att agera mer följsamt mot det uppdrag man fått av kommunfullmäktige.
Snarare har man agerat tvärtemot och närmast klandrat kommunfullmäktige, det vill säga sin uppdragsgivare, för att man i budgeten 2019 inte gått oppositionen till mötes när det gäller medelstilldelningen till bun, varför dess budget redan från början varit underfinansierad. Det går alltså inte utifrån ett revisionellt perspektiv eller med bästa vilja påstå, att oppositionen i bun agerat på ett sådant sätt att man kvalificerat sig för att undantas från den kritik som riktas mot nämnden.
Med detta vill jag hävda att oppositionen i bun har väldigt dåligt på fötter när man beskyller revisionen för att genom den kollektiva ansvarsprövningen sätta partipolitiken och demokratin ur spel.
Om man händelsevis skulle komma till insikt om detta, vore det klädsamt om skammens rodnad spred sig på deras kinder. Jag vet inte om så blir fallet, men det hade varit befogat.
Jan Rydén, kommunrevisor Simrishamn