John Andersson: Trots uppmålat skräckscenario har vindkraftsparken till havs gjort stor nytta

När den stora vindkraftsparken Baltic I planerades målades ett veritabelt skräckscenario upp för nordöstra Tysklands små och fattiga kommuner. Fisket och turismen, deras centrala näringar, skulle helt förstöras, resulterande i spökstäder med massarbetslöshet.

Men istället etablerades helt nya arbetsplatser. Pylonerna bromsade upp näringsämnena i havet och fisken drog sig dit, varvid fiskarna fick större fångster. Bad- och ekoturister och andra utan vattenskotrar och lyxbåtar fortsatte att komma som normalt, dessutom tillkom en ny grupp: besökare av vindkraftverken. Tack vare en medvetet styrd politik kunde den förväntade katastrofen omvandlas till framgång.

Som aktiv i den internationella solidaritetsrörelsen med Ukraina informeras jag ständigt om de tandlösa sanktionerna emot Ryssland. Rysk energi (olja, kol, gas, el) re-exporteras massivt av de auktoritära och reaktionära regimerna i Ungern, Turkiet och Azerbajdzjan.

Ukrainarna kräver att kärnkraftverket i Zaporizjzja ska demilitariseras och ställas under internationell kontroll, för att undvika en värre katastrof än i Tjornobyl år 1986. Men kärnkraften har blivit ”helig” och ”ofarlig” i väst och är därför inte sanktionerad.

Importen av ryskt uran till USA har nått den högsta nivån sedan år 2005. EU är minst lika beroende av ryskt uran och rysk kärnkraftsteknik. Ryssland närmar sig monopol på uran genom sina allianser med andra stora uranproducenter, som militärregimerna i Sudan och Niger.

Så hur mycket rysk olja, kol, gas och uran använder då vindkraftverken? Resulterande i utsläpp av skadliga klimatutsläpp och massivt dödlig radioaktivitet? Och som ger resurser åt diktaturer att begå mord på ukrainare, kurder och armenier? Att noga tänka på, innan du ska sova...

John Andersson, Internationalist och (S)-medlem i Skurup