Peggy Dicksdotter Hermansson: Tanklösa förslag om mikromat vittnar om skygglappar och brist på empati
Gemene man kan såklart häpna över beslutet, men ålder i sig ger inte per automatik rätt till bistånd och stöd i vardagen.
Dock ringde inga varningsklockor hos nämnden. Att den gamla kvinnan, dels har en tilltagande trötthet och dels ofrivilligt tappat i vikt, verkade snarare passera rakt igenom nämndens öron.
Däremot visade ordförande Roland Wiking (S) och nämnden upp sin välvilliga sida, i bästa mästerkocks manér, med att tipsa den 90-åriga kvinnan om att kocka till mos och potatis. Och skulle hon mot förmodan tröttna på det, gav nämnden även ett middagstips på ”fisk”.
Men, hur var det nu? Kvinnan ansökte ju om hjälp, för att hon inte längre orkar laga mat. En inte alltför vild gissning, är att den gamla kvinnan redan före ansökan, reducerat sin matlagning – just på grund av orken.
En tanke som aldrig verkar ha passerat hos nämnden, som uppvisar en total oförmåga att sätta sig in i de människor, vars liv man de facto bestämmer över.
Att inte längre kunna eller orka laga mat, kan vara en stor förlust som påverkar måendet. Förlusten av en livskamrat och sociala kontakter likaså.
Skröplighet och sjukdom, samt kroppens naturliga åldrande, med sviktande signalsystem för aptit och törst, är bara några av de faktorer som påverkar livslust och aptit hos en äldre människa – med risk för undernäring som följd. Och med undernäring kommer mänskligt lidande och samhällsekonomiska kostnader.
Men med skygglappar och brist av såväl empati som insikt, fortsätter Wiking & Co med tanklösa förslag om mikromat.
Mikromat kan förvisso vara god, men vid risk för undernäring behövs en professionell insats. Näringstäta och proteinrika måltider, med variation som följer såväl årstid som högtid. Då lämpar sig inte frysdiskens enahanda utbud.
Och med risk för att krångla till det ytterligare… ställer Socialstyrelsens föreskrift från år 2014, om förebyggande av och behandling vid undernäring, högre krav än vad Wiking(s) gäng verkar besitta.
Slutligen beskriver kommunen i sin vision, att livskvaliteten är så hög i Sjöbo, att den till och med anses ”attraherande”! Jag undrar om man inte ånyo har kopierat en annan kommun, så som man gjorde med turistbroschyren år 2009.
För livskvaliteten hos den 90-åriga kvinnan kan näppeligen vara något att stoltsera med. Nog kan kommunen bättre? Såklart! För exakt det vallöftet gav ordförande Wiking(s) eget parti oss, ”Sjöbo kan bättre” – så, dags att leverera.
Peggy Dicksdotter Hermansson, fil.mag.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.