Pontus Myrén: Mobila teamet är en frälsning för mig
All verksamhet har olika brister som under överseende måste granskas och förbättras; den vård vi får inget undantag. Men att bara klaga i generella termer ger inga bra lösningar och leder ingenstans.
Att få jämlik och bra vård är ett hopp vi alla hyser när vi behöver hjälp, och är en uppfattning alla i Sverige delar. Det kanske är den svåraste nöten att knäcka med tanke på regionindelning och de skillnader som automatiskt nästan uppstår i landet. Var man bor bör inte påverka chansen till bästa möjliga vård.
Mina erfarenheter av vården har sedan jag insjuknade i cancer varit odelat positiva (om man säger). Från chefsonkolog till undersköterska, från vårdcentral till universitetssjukhus. Från diagnos till olika behandlingar, utredningar och dialoger. Döm om min förvåning när det hela lyfte till en ny nivå.
Projektet ”Mobila teamet” med utgångspunkt från Ystads lasarett som jag numera är knuten till har varit en frälsning. Jag får all vård i hemmet, med en tillgänglighet till allt jag kan behöva i min vård. Ovärderligt.
Bonusen är att jag indirekt frigör vårdplats, inte behöver belasta vårdcentral och akutmottagning, spendera tid borta från hem och familj, samt känner en enorm trygghet då teamet är fullständigt uppdaterade och proaktiva.
Så det som fortfarande kallas för ett pilotprojekt måste betraktas som en enorm framgång för den personal som jobbar med det, liksom för alla övriga inom ”vården”. För att inte tala om oss patienter. Alla regioner och sjukhus i landet borde ta efter.
Pontus Myrén, Sankt Olof
