Staffan Lingärde: Om Corona och Janne Vängman
Efter att ha tagit del av utbudet i dagens media, får man intrycket av att vi lever på nåder i Apokalypsens tid.
Men ”Ja ä inte dö än, sa Janne Vängman”. Vem var det?
Janne Vängman-figuren populariserades i en serie böcker av författaren och riksdagsmannen J R Sundström på 1930-talet.
Vängman hade en verklig förebild med ett likartat namn; en torpare och skomakare som bodde några mil utanför Härnösand. Denne var en färgstark figur med ett mustigt och uttrycksfullt språk. Han sa alltid vad han tyckte. Till alla.
Mormor min, Nina hette hon, kunde skratta till och säga ”Ja ä inte dö än, sa Janne Vängman”. Och visst var det så. När mormor till sist gick ur tiden på Härnösands lasarett var hon 90+.
Hennes liv hade inte alltid varit så lättsamt. Hon föddes i början av 1890-talet i Sundsvall som yngst i en stor syskonskara, de flesta flickor.
Tuberkulosen skördade en del av syskonen och när spanska sjukan kom följde flera i graven.
Spanska sjukan tog död på 37 000 i Sverige 1918-1919 läser jag i Wikipedia.
Under krigsvintern 1940 blev mormor änka. Morfar Teodor dog av blodförgiftning. Ett infekterat finger var orsaken. Idag hade det varit en bagatell att behandla.
Men mormor Nina blev ensam denna kalla vinter med sin 14-årige son. Som redan tidigare visat tecken på psykisk ohälsa.
Men allting går, om man inte ger upp. Mormors livsvilja fick henne att kämpa vidare.
Om livet är motigt får man ändå inte ge tappt. Och även corona-pandemin kommer att gå över. ”Vi ä inte döa än!”
Staffan Lingärde
Simrishamn