Susanne Ringskog Vagnhammar: Tänk om kyrkan kunde lägga pengar på ungdomar och framtiden
De senaste åren har den psykiska ohälsan ökat bland unga. Bland dem har antalet självmord tyvärr också ökat.
Hur förebygger vi psykisk ohälsa och självmord? Jo, genom att skapa tillhörighet och sammanhang.
Försäkringskassan har – tyvärr måste jag säga – en så kallad aktivitetsersättning för funktionsnedsatta unga 18–30 år.
Ersättningen innebär inkomst utan krav på motprestation i just den viktigaste åldern i en ung människas liv, den period då man skall hitta en utbildning eller ett jobb. I stället får dessa unga många år av skadlig passivisering.
De unga skulle må så bra av att träffa andra och ha något trevligt att göra. Jag tänker mig ett allaktivitetshus där ungdomar, typ upp till 25 år, skulle kunna musicera, ha en inspelningsstudio, öva in en musikal/kabaret, träna/motion, även dans, kanske ha en skrivarstudio, kanske ha disco ibland.
Man tecknar ett medlemskap, turas så om att ordna fika och städning, alltså tar själva ansvar för detta ungdomens hus så att de känner att detta är deras. En musikpedagog, en fystränare knyts till verksamheten som sorterar under kulturförvaltningen.
I Borrby har kyrkspiran blåst ner i en storm. Församlingen (som inte alltid, med Piratens ord, ens vet om kyrkan är ihålig...) bygger nu upp tornet igen – för mellan 30 och 40 miljoner. Det här sticker faktiskt i ögonen med tanke på de stora sociala behov som finns bland unga.
Tänk om kyrkan i hop med kommunen i stället kunde satsa, det vill säga lägga pengar på, ungdomen. På levande människor. På framtiden.
Susanne Ringskog Vagnhammar