Terese Grahn: Jag känner mig otrygg i mörka passager mitt i stadskärnan
Ystad är en mörk stad. Det finns stora områden som är i princip helt nedsläckta.
De som inte är det är starkt upplyst rakt ner på den gående. Detta minskar tyvärr inte den oron man känner då man själv syns tydligt i ljuset men har ingen uppfattning var som sker bara någon meter ifrån i buskar och bakom nästa husvägg.
Det är inte bara folk i rörelse från nöjesställen på helgnätterna. Det är ganska mycket rörelser alla veckans kvällar och nätter. De som jobbar skift, går ut med hunden, hemtjänsten som viner på sina cyklar genom skumma gränder.
Den här upplevda rädslan är något som ganska lätt kan undvikas med en välplanerad upplysning i staden.
Jag förstår och föreslår inte att hela Ystad ska vara konstant upplyst. Det behövs även mörker i en stad.
Men det mörkret ska inte finnas där vi rör oss. Bredvid gågatan finns det till exempel väldigt kompakt mörka fläckar. Det skapar oro varje gång man ska avvika från gågatan till till exempel hemmet.
Belysningen i en stad är mer än en uppsatt gatulampa. Det är också ett sätt att till exempel visa på riktning och rörelse. När du spatserar i en helt ny stad går du inte vidare genom mörka fläckar.
Ljuset kan användas för att försköna staden, ett upplyst konstverk eller vackert träd skapar en levande och ombytlig miljö. Med hjälp av ljus kan man också markera det unika med olika platser i vår stad även när solen inte lyser upp. Ljuskällor kan skänka mycket till en stad och samtidigt skapa en trygghet.
I polisens trygghetsmätning från 2020 står det att just Ystads centrum sticker ut med stor känsla av otrygghet. Det överraskar inte mig alls.
Det står också att kvinnor i mycket större utsträckning känner sig otrygga i staden. Det skapar en ojämställd stadskärna där kvinnor inte kan röra sig fritt.
Jag tror inte att Ystad automatisk kommer bli en jämställd stad för att vi förbättrar vår belysning. Men jag tror att en välplanerad ljussättning för staden kan vara en god början.
Terese Grahn, Ystad
