Thomas Klementsson: Det går inte att förhandla bort Putin eller andra diktatorer

Kreml och det ryska folket lär inte bry sig då landet enkannerligen inte är i krig, så varför ska man då sluta fred? Så hur tänker Gudrun Schyman egentligen?

Däremot är jag överraskad över att Gudrun Schyman inte reflekterar kring historiska skeenden. Exemplen är många, Chamberlains berömda uttalande om ”Peace for our time” är bara ett. Vi vet alla hur det gick med den förhandlingen.

Tror Gudrun Schyman att Putin lyssnar till dessa ljuva fredstoner – hans mål är något helt annat.

Mao ZeDong skrev att ”politisk makt växer ur en gevärspipa” vilket Putin verkar ha som ledstjärna. Det blir nog svårt att övertala Putin om några fredsförhandlingar med den utgångspunkten.

66 nationer i FN krävde fred – vad tyckte de andra 127 – men vem blockerar fredstanken i Säkerhetsrådet, jo angriparen som ska ändra hela säkerhetsstrukturen i Europa och bygga upp ett nytt imperium där order och godkännande ges från Kreml.

Är då angriparen verkligen intresserad av en fred då bara en tredjedel av FN medlemsstater kräver fredsförhandlingar? Verkar inte så. Lavrovs ord väger tyngre.

Min uppfattning är att man måste analysera krigets grundstenar och natur och då kan man börja med den klassiske historikern Clausewitz som resonerar i termer av att ”Kriget är blott en fortsättning på politiken med andra medel”. Är det inte så att det är precis Putins grundidé.

Att då begära att angriparen ska sätta sig vid förhandlingsbordet torde vara föga framgångsrikt. Eller har Gudrun Schyman någon hemlig formel för detta mirakel.

Det smärtar mig att säga, men är det kanske så, Gudrun Schyman, att våldet är det enda framkomliga för att göra sig av med despoter, diktatorer och gelikar. Att prata och förhandla bort dessa män (där är vi nog eniga) har aldrig gett något resultat.

Eller har du andra exempel? Revolution och våldsanvändning kräver som bekant också sina offer.

Thomas Klementsson, Ystad