I höstas lämnade gruvbranschens intresseorganisation Svemin in en begäran till Näringsdepartementet om ännu en förlängning av undersökningstillstånden. Motiveringen var att covid-19 påstods ha drabbat prospekteringsbranschen hårt.

Svemins kontaktperson hade då nyligen rekryterats över från just Näringsdepartementet.

Kort därpå författade regeringen i all tysthet ett lagförslag som uttryckligen motiverades med Svemins begäran. Detta trots att Sveriges geologiska undersökning (SGU) redovisar i sin statistik att prospekteringsaktiviteten i Sverige ökade med exceptionella 27 procent under just 2021.

Förslag till nya lagar ska normalt sett offentliggöras, men i det här fallet skickade regeringen bara förslaget till en snäv krets av remissinstanser.

De invändningar som kom in var av naturliga skäl få, inga berörda markägare var tillfrågade. Inte heller lagrådets jurister fick yttra sig, Regeringen tyckte att det var onödigt.

Smidighet gentemot gruvbranschen var uppenbarligen ledstjärnan snarare än öppenhet.

Gruvbranschen har de senaste åren ökat sin produktion och noterat rekordvinster. Samtidigt har branschen högljutt gnällt över sina villkor, bekostat grönmålande annonskampanjer i storstäderna och bedrivit intensiv lobbyverksamhet.

Dagens Nyheters (DN:s) ledarredaktion påtalade nyligen denna osunda påverkansverksamhet och omständigheten att Sverige, till skillnad från andra EU-länder, inte har regler för transparens kring lobbyism eller stopp för svängdörrar mellan näringsliv och politik. Bara för att det är lagligt blir det inte mindre korrupt var DN:s slutsats.

EU-kommissionen konstaterar just dessa missförhållanden i en rapport som publicerades i juli i år och uppmanar Sverige att göra något åt saken.

Den lagändring som nu kungjordes är ett talande exempel på dessa missförhållanden. Enskilda berörda skånska markägare måste nu efter gruvbranschens lobbyarbete hålla sin mark fortsatt tillgänglig för provborrningar och andra undersökningsarbeten.

Med lagändringar som bygger på vänskapskorruption, köpta tjänstemän, riggade lagstiftningsprocesser och marginalisering av berörda kan man fråga sig om sådana lagar har den legitimitet som man rimligen kan kräva i ett demokratiskt samhälle. Sverige borde kunna bättre än så.

Anita Ullmann, ordförande vetonu

Stellan Oscarson, styrelseledamot vetonu

Johan Gran, styrelseledamot vetonu