Kultur & Nöje

Ellen Mattson: "Sommarleken"

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Ellen Mattson är född 1962 och bor utanför Ljungskile. 1992 debuterade hon med romanen Nattvandring". Hon har fått både GP:s och Svenska Dagbladets litteraturpriser.
Foto:Kristin lidell
Ellen Mattson är född 1962 och bor utanför Ljungskile. 1992 debuterade hon med romanen Nattvandring". Hon har fått både GP:s och Svenska Dagbladets litteraturpriser.

Vi rör oss i Bohuslän när Ellen Mattson låter sin huvudperson upptäcka en familj i ett dolt, närmast hemligt hus. Kulturskribenten Martin Lagerholm har läst "Sommarleken", ett psykologiskt drama.

Ellen Mattson

"Sommarleken"

(Albert Bonniers)

Ellen Mattson återkommer gärna till sitt Bohuslän i sina romaner. Som i "Glädjestranden" eller "Resenärerna". Och som i hennes nu utkomna "Sommarleken", som stundtals under läsningen för mina tankar till både Jerker Virdborgs "Mannen på Trinisla" och Marie Hermansons "Skymningslandet". Förstnämnda för den snarlika miljön (Bohusläns skärgård) och den senare för dess närbesläktade motiv (diffust olycksbådande atmosfär).

Men Mattson är Mattson, och den liksom arkaisk-sinnliga miljögestaltningen är hennes och ingen annans. Inte mindre så i den här suggestivt dröjande och närmast drömska historien om ensambarnet Sandra, en helt vanlig tjej i övre tonåren och bosatt i trakten. Detaljer i skildringen skvallrar om att det är 70-tal, författarens egen ungdomstid.

Romanen inleds med att hon under en promenad av en slump upptäcker ett stort och av den täta grönskan dolt gammalt hus vid havet. Här bor tre tonåriga syskon – två bröder och en syster – hos sin bohemiska farmor under sommaren. Deras samexistens präglas av levande och bildade samtal, av fantasirika ritualer och spontana infall som fascinerar Sandra.

När syskonen senare frågar vad hon tänkte när hon första gången såg dem där i trädgården, svarar hon: ”Jag tänkte att ni var overkliga [. . .] Att ni hade klätt ut er, att det var filminspelning, att det var någon sorts lek, att ni väntade på något. Jag vet inte varför jag tänkte så konstiga saker, det var nog för att ni satt så stilla. Det såg onaturligt ut.”

Nyfikenheten och stimulansen drar långsamt Sandra längre in i den främmande familjens trollkrets. Hon återkommer till huset varje dag, umgås med dem och följer småningom med ut på utflykter och segelturer i den bohuslänska skärgården. Men snart upptäcker Sandra små skrevor och bräckor också i syskonens samvaro. Mitt i all deras innerliga gemenskap är det som om de aldrig riktigt släpper Sandra in på livet. Både sinsemellan och utåt signalerar de något outrett, kanske rentav något fientligt. Det är som om de alla går och döljer något. Och när skolan åter startar till hösten finns barnen ännu kvar i huset. Något stämmer inte. Men vad?

Mattson målar fram sitt psykologiska drama och sin naturlyriska betraktelse i sinnliga och psykologiserande bilder, ofta genom ungdomarnas fria tankar, drömmar och associationsflöden, som också genomsyras av syskonens svårtydda och undertryckta maktspel. Att just skapa förtätade och dova stämningar, där man som läsare bara anar något dunkelt och outsagt, hör till Mattsons främsta styrkor som författare.

Så för de oroväckande berättarströmmarna oss till inre dramatiska landskap – och ut på det lika tilldragande som farofyllda havet i den bohuslänska skärgården.