”Du kan ju alltid måla efter jobbet”
Brösarp. De umbrafärgade männen blänker. Några av dem håller på att torka i absurda kroppsställningar. Så småningom kommer konstnären Robert Czysty att fernissa dem.
Genom takfönstret faller septemberljuset in över målningarna på hans staffli. Innan han och sambon flyttade från Malmö till Brösarp var huset på bakgården ett garage. I dag är det hans arbetsrum och flera av hans verk hänger på väggarna.
– Det här är de senaste fem målningarna jag har gjort, säger Robert Czysty och nickar mot den brunskiftande serien.
Han målar gärna stort, men har anpassat plywood- och masonitskivornas storlek till sin bil för att kunna ta dem med sig utan att behöva hyra ett släp.
Att försörja sig som konstnär är ingen lätt uppgift. Sedan Robert Czysty började måla på allvar under studietiden vid Östra Grevie folkhögskola 2006–2008 har han sålt cirka 20 tavlor.
– Det är klart att det är svårt att leva enbart på måleri. Därför måste jag tänka på att göra en hemsida och kontakta gallerier.
För lite mer än ett år sedan startade Robert Czysty eget företag, men han känner sig inte som företagare. Framför staffliet glömmer han bort att han borde marknadsföra sig.
– Mitt galleri ligger rätt bra till och det är många som kör förbi under konstrundan. Tyvärr är det så det är. Folk kör förbi om man inte finns med på ÖSKG:s lista. De tar oss inte på allvar.
Ändå har han varit med på ett antal jurybedömda utställningar, bland annat i Landskrona, Helsingborg och Smygehuk.
– Det är inte lätt att bli antagen till en jurybedömd utställning. Även om du inte säljer något är det en bekräftelse att ha blivit antagen.
Han känner pressen att synas för att få flera uppdrag, men Robert Czysty är inte den som vill ställa till med ett spektakel för att rikta blickarna mot sig. Ensamheten i ateljén är det han trivs bäst med.
– Själva arbetsprocessen är spännande. Det är något speciellt med måleri. Tänk att en yta som består av lite färg, några streck, och skiftar lite grann kan ha så mycket att berätta, säger han och ler.
Robert Czysty minns att han var bra på att måla redan under sin uppväxt i Polen. I dag är han 41. Det är elva år sedan han kom till Sverige och fem år sedan han blötte penseln igen.
– Jag har verkligen slösat bort många år av mitt liv.
I dag är konsten en naturlig del av hans vardag. Han har alltid ett skissblock eller kameran till hands. Till och med när han ser på tv händer det att en scen ger honom inspiration till en målning.
– Ibland förändras detaljer under tiden jag målar. Det händer också att jag stryker allt och börjar om igen. Det är en konstig arbetsprocess, men det är tillfredsställande att måla och det är mycket viktigare för mig än jag trodde, säger han och fortsätter.
– Jag skulle verkligen må dåligt om jag inte fick måla. Folk säger att du kan ju alltid måla efter jobbet, men sådant måleri som jag vill göra tar tid. Det som händer vid duken är en slutetapp. Det mesta händer innan.
Att lyckas som konstnär handlar trots allt om mer än att skapa kontakter.
– Att söka kontakter är väldigt viktigt. Du kan inte sitta hemma och måla, hänga tavlorna på väggen och vänta på att någon ska komma. Men framför allt måste du ha något att erbjuda. Du måste ha bra målningar och jag tror inte det räcker med att vara bra rent tekniskt. Det måste finnas ett koncept eller något annat som fängslar betraktaren. Det är det du måste hitta.
I sina umbrafärgade oljemålningar ser han något nytt, något som har överraskat honom, och som han tror på.
