GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

En känsla av välbehag

Så hedervärt av en skara operaentusiaster att ge sig i kast med ett av Mozarts mest geniala verk! När skickliga musiker i teaterns operadike och välskolade sångare på scenen inspirerar varandra, då uppstår den där speciella välbehagskänslan, som bara Mozarts musik kan locka fram.
Nyheter • Publicerad 30 augusti 2011
Från vänster: Zerlina (Carolina Kaya), Masetto (Fredrik Mannerstedt), Donna Anna (Åse Lugnér), Donna Elvira (Leena Malkki), Leporello (Christian Brage), Don Giovanni (Tor Lind), Don Ottavio (Staffan Lindberg), Kommendören (Per-Anders Hedlund)Foto: Ingvar Wickander
Från vänster: Zerlina (Carolina Kaya), Masetto (Fredrik Mannerstedt), Donna Anna (Åse Lugnér), Donna Elvira (Leena Malkki), Leporello (Christian Brage), Don Giovanni (Tor Lind), Don Ottavio (Staffan Lindberg), Kommendören (Per-Anders Hedlund)Foto: Ingvar Wickander
Foto: Ingvar Wickander

Med en sådan idealisk teater som spelplats borde fler uppsättningar komma till stånd.

Sammantaget blev man imponerad av ensemblens förmåga att framställa rollgestalterna på ett trovärdigt och tilltalande sätt. Men var det koncentrationen på skönsången som hos vissa aktörer bidrog till en viss orörlighet i aktionen? En del arior framstod därför som framförda konsertant.

Don Giovanni och hans betjänt Leporello samt Zerlina föreföll ha lättast att hitta ett adekvat kroppsspråk. Graden av scenisk närvaro var högst varierande och solorösternas sångprestationer naturligtvis skiftande. Tänk så mycket lättare och naturligare för en märgfull bas att vara uttrycksfull än för sångare som måste pressa stämman på höjden. Man kan undra hur det lät på Mozarts tid.

I ensemblepartierna uppnådde sångarna en välbalanserad skönsång, där allas stämmor kom till sin rätt. De mest välkända ariorna, som Leporellos katalog över Don Giovannis 1987 erövringar eller Don Giovannis undersköna canzonetta till utsökt pizzicatoackompanjemang fick liksom många andra arior en brilliant gestaltning.

För ett turnerande operasällskap måste scenografin vara ett betydande problem, som i detta fall tycktes lösas med man tager vad man haver (ingen namngiven scenograf i programmet) så det fick bli som det blev. I denna operabuffa fick därför den geniala musiken vara den största behållningen. I operadiket satt till yttermera visso fem vältrimmade musiker, som starkt bidrog till detta lyckade framförande.

Ann-Louise Olander
Ingvar Wickander
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Läs mer