En röst för landsbygden
1. I din nya roman skildrar du ett kompisgäng i din uppväxtort Sölvesborg. Det är fotboll, fester, Komvux, tillfälliga jobb och ett grovt könsrikt språk. Vad är det här för bok egentligen?
– Rent konkret är målgruppen unga vuxna, från 15 år och uppåt, även om jag hoppas den är en bok för alla. För många unga killar kan den ge stor igenkänning, för alla andra kan de ge en inblick i ungas liv på landsbygden.
2. Språket gör att den iblandkänns barnförbjuden.
– Jag har försökt att använda ett grövre språk den här gången, det handlar också om trovärdigheten. När jag var 19 år satt ju inte jag och censurerade mig själv.
3. Så det är Sölvesborg 1999 vi möter?
– Nej, snarare Sölvesborg 2014. Jag har gjort mycket research, det här är inte en förtäckt självbiografi. Inget av det som händer har jag varit med om, även om jag vet hur det är att gå på Komvux i Bromölla och dela ut tidningar på natten.
4. Vad ger då din skildring för bild av hur det är att leva i en mindre stad?
– Att det är svårare för en 19-åring att bo på en liten ort än när jag var 19. Sölvesborg är ett exempel, Bromölla ett annat. Busslinjer har lagts ner, vårdcentraler har stängts och industrin har sparkat folk. Allt det bidrar till att göra det svårare att ta sitt första steg ut i vuxenlivet. För dem som inte får jobb är alternativen att bo kvar hemma, börja studera på annan ort eller ta ett jobb i Norge.
5. Titeln, ”Onanisterna”?
– För mig handlar det om mänskor som endast rör sig i sin egen krets. Det gäller inte bara fotbollsgrabbar från Sölvesborg, det handlar till exempel även om hipsters i Malmö. Alla rör sig endast inom sin komfortzon, vilket ger en speciell jargong och ett grupptänk. Det här gör också att det inte skapas någon förståelse mellan olika grupper.
6. Kvällens framträdande i Simrishamn blir ditt första om din nya bok, vad vill du ta upp?
– Jag älskar att möta mina läsare, det finns så många saker att prata om. Men givetvis vill jag ta upp mitt huvudtema: den bortglömda landsbygden.
