Herr Svenssons psalmbok
För att det behövs”, svarade Peter Svensson. Alltså den pianist, kompositör, arrangör, kantor och körledare som jag tidigare skrivit om i samband med att han dirigerat South Gospel Singers i Marsvinsholms eller Vallösa kyrka.
Sveriges i särklass bästa gospelkör! Inte bara något jag tycker utan det är ett objektivt konstaterande. Medlemmarna i South Gospel Singers får – under ledning av Peter Svensson – sin gospel att svänga så mycket att ovannämnda svenska kyrkorum blir en afro-amerikansk baptistkyrka i Mississippi, USA.
Nu hade Peter Svensson, berättade han, börjat komponera nytt för kören. Eller körerna, för han är också ledare för den så att säga vanliga Kyrkokören i Ljunits församling. Svensson har gjort ny musik till äldre psalmtexter. Men varför då? undrade jag. Ska det vara nödvändigt? De gamla texterna har väl melodier? Är det förresten tillåtet?
”Många av de gamla texterna är så fina”, svarade han. ”Vackra och innehållsrika. De kan också ha någonting att säga om tiden då de skrevs, hur livet var för dåtidens människor. Jag har letat bland svenska kyrkans psalmer men också hos Pingstkyrkan, Missionsförbundet och andra samfund. Texterna skrevs på 1600- och 1700-talen, någon text är ännu äldre. Upphovsrätten har gått ut, så det är absolut tillåtet att göra så här.”
Och dessa gamla psalm- och andra religiösa sångtexter ska alltså du och körerna förvandla till svensk-amerikansk gospel? ”Jag brinner ju för gospel”, säger Peter Svensson. ”Jag har upplevt mycket gospel i USA. Så naturligtvis finns det gospel i musiken – men också mycket annat. Indiska rytmiseringar, vaggvisor, ballader.”
I söndagskväll var det premiär, som det skulle ha kallats om det varit någon annanstans, i Vallösa kyrka för ”Peter Svenssons psalmer”, som prästen uttryckte det. Elva nya psalmmelodier, för att vara noga.
South Gospel Singers förenades med Kyrkokören till en gemensam storkör med Peter Svensson som dirigent och fyra musiker (piano, fiol, elbas och trummor) som ackompanjatörer. Min hustru fick det till 47 körsångare, mest kvinnor men också män, när hon räknade. Maffigt, alltså!
Det började på svårast möjliga sätt, med en ny melodi till den välkända psalmen ”Det är en ros utsprungen”. Nu framfördes texten som en ballad med pumpande funkrytmer och såna där mariga rytmförskjutningar som är typiskt för körledaren Svensson. Medan Ida Knutsson spelade både folk- och jazzmusik på fiolen.
”Nu bleknar skogen” – en av texterna som dokumenterar gamla tider – är också en bluestung ballad. ”Allting fröjdas där du står” har däremot en känsla av folkvisa och här använder sig körledaren av en annan specialitet: att gång på gång på gång upprepa en och samma rad. ”Slåss för allt vad du har kär” tycker i alla fall jag att jag hör upprepas till orden blir en kampsång för livet och människan (och tron). Kören börjar sjunga i med- och motstämmor – som en kakafonisk kanon.
Två – lite oväntade – favoriter ska jag få den här kvällen. Inga snabba, rytmiska gospelhöjdare, som brukar vara det jag gillar mest hos South Gospel Singers, utan ett par lågmälda psalmer.
Den ena, ”I din hand”, är smärtfylld och sentimental som ett svenskt skillingtryck. De bägge solisterna, Maria Jimrell och Anne Eiman Larsson, sjunger stilla och vackert, på var sitt sätt. Melodin har Benny Andersson-kvalitet, om ni förstår vad jag menar.
Den andra – ja, snacka om att göra det svårt för sig – är den nya melodin till ”Tryggare kan ingen vara”. Det är frågan om att våga och, ska jag strax få höra, att kunna. Texten har fått en passande ny melodi, blivit en småsvängig barnvisa. Ett solonummer för Hampus Nilsson, som sjunger mycket bra han också.
Om det varit på vinyltiden så hade ”I din hand” och ”Tryggarekan” blivit en perfekt singelutgivning. Kvällen med nya psalmer avslutas – som ju en konsert med Peter Svensson, South Gospel Singers och Kyrkokören i Ljunits församling bör sluta – med ”Vår Gud är stor”, en rytmisk, tung gospel där körens röster växelsjunger och driver-driver-driver på.
