Komprimerade kuber av minnesbilder
Man skulle kunna kalla Michael Johanssons konst för ”compact art” om man vill vara lite snitsig. Han bygger fyrkantiga, tredimensionella pussel av vardagsföremål. Han bygger så väl att det inte går att få in en YA mellan föremålen, möjligen ett spelkort eller ett rakblad.
Själva konstruktionen är förstås spännande och intressant att häpna över men det är innehållet som ger mening. Michael Johansson väljer sina föremål med omsorg. De representerar en tidsepok eller ett hem eller en tidstypisk stil och han arbetar gärna i enhetlig färgskala.
I två av verken på Ystads konstmuseum ser jag min tidiga barndom komma över mig. Framsidan på en radioapparat; en AGA, en sliten väska, bruna möbeldelar, köksredskap, handdukar, glas, skinninbundna böcker och annat som andas 1950-tal.
När man kryper tät inpå de stora kuberna öppnas liv och lyssnar man riktigt noga kan man höra resterna av de röster som funnits i tingens närhet under många år.
Precis som Gerhard Wihlbord på våningen under på konstmuseet intresserar sig Michael Johansson för tingen i vår närhet. De ting som är den tid vi lever eller har levat i – det är som en sammanställning av etnografiska objekt som berättar om det som varit. Det är omöjligt att inte dras in i denna detaljrikedom, denna annorlunda bild av ett annat liv, en annan tid.
Och till det kommer dimensionen att ta tio steg bakåt och njuta av helheten, skulpturernas utsidor där de olika föremålen bildar mönster och former som i de flesta fall utstrålar harmoni och balans. Men står man länge och ensam och betraktar en av kuberna blir det magiskt och jag känner hur dessa komplexa skulpturer ruvar på en hemlighet. Alla dessa föremål, alla dessa röster blir en stark helhet som berör.
Michael Johansson har gjort många ”compact art”- skulpturer. De flesta existerar bara vid ett tillfälle, de byggs upp och monteras sedan ner och försvinner. Dock finns de kvar dokumenterade på fotografier och sådana finns också med på utställningen. Jag fascineras helt av hans skulptur med bland annan en husvagn och en bil. Den skulle jag velat se i verkligheten.
Men det ligger en poäng i att dessa märkliga verk endast existerar en kort stund. En sista, komprimerad minnesbild av en annan tid. Sedan flyr upplevelsen, precis som livet.
