GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Åsa Larssons ”Fädernas missgärningar” är en återkomst att glädjas åt

Åsa Larssons nya spänningsroman är en berättelse så rik på anekdoter, historia och känslor att recensenten Mats Palmquist inte vill att det ska ta slut.
Bokrecension • Publicerad 27 oktober 2021
Åsa Larssons nya ”Fädernas missgärningar” är en deckare, men också så mycket mer.
Åsa Larssons nya ”Fädernas missgärningar” är en deckare, men också så mycket mer.
Foto: Orlando G Boström
Spänning

Fädernas missgärningar

Författare: Åsa Larsson

Förlag: Bonniers

Det har gått nio år sedan vi senast hörde av Rebecka Martinsson, åklagaren i Åsa Larssons böcker. Nu är det dags för en återkomst med ”Fädernas missgärningar”, som är den sjätte och sista boken i serien om Martinsson.

Sedan debuten med ”Solstorm” 2003 har både Martinsson och Larsson utvecklats. Från att vara en, om än alldeles utmärkt, vanlig svensk kriminalhistoria och författare, till att växa ut i ett stort författarskap med komplexa berättelser över flera tidsplan med en huvudperson som i hög grad är mänskligt trovärdig. Så ja, Rebecka Martinsson och Åsa Larsson är i högsta grad välkomna tillbaka.

”I alla böcker i denna Kirunaserie har Rebecka Martinsson vacklat mellan Stockholm och Kiruna. Var hör hon mest hemma?”

Just nu verkar de svenska spänningsförfattarna ha slagit läger i nordligaste Norrland. Marklund, Rosenfeldt, Alsterdal – alla gör det. Men Åsa Larsson var först och är störst med sin fasta förankring i Kiruna, fjällvärlden och Martinssons hem i Kurravaara. Det självklara livet med naturen och dess krafter. Människorna både norrländskt kärva och öppet varma, precis som relationen med djuren, inte minst hundarna som är ständigt närvarande i berättelsen. Åsa Larsson berättar sin historia med ett flöde som är så rikt på anekdoter, naturupplevelser, historia och känslor att jag vill att det aldrig ska ta slut.

I alla böcker i denna Kirunaserie har Rebecka Martinsson vacklat mellan Stockholm och Kiruna. Var hör hon mest hemma? Vad ska hon jobba med? Och med vem ska hon leva sitt liv? Denna kamp fortsätter, medan Sivving, den fasta punkten i livet, står stadig på jorden och försöker leda henne framåt, trösta och uppmuntra.

Martinssons ständiga tvivel om att inte räcka till, inte duga, delar hon med andra i berättelsen: Anna-Maria Mella, polisen som alltid slits mellan familjen och jobbet; Lars Pohjanen, rättsläkaren med ena foten i graven, som vill göra rätt en sista gång; Ragnhild Pekkari som kommer av sig i sina självmordstankar för att lite viktigare saker dyker upp; Börje Ström, boxaren med de stora framgångarna som mest av allt vill finna svaret om sin fars öde; Taggen Mäki, som ville bli en gangster som sin far men inte räckte till.

”Fädernas missgärningar” är en deckare, men också så mycket mer. Här finns de allra mest doftrika beskrivningar om boxning, där varje slag känns. Här finns kärleken, både mellan människorna och till naturen, så påtaglig, stark och vacker. Här finns känslorna för Kiruna, staden med alla dess skavanker. Och naturen, den vilda vackra, alltid i fonden, ofta i centrum. Mitt i allt detta, i den myllrande berättelsen om alla människoöden, finns den där: Spänningen, den som griper oss, håller oss fastnaglade. Den viktiga.

Mats PalmquistSkicka e-post
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.