Annons
Kultur

Bångstyrig romantrilogi där fantasin får stort svängrum

”Codex 1962” är namnet på en både omfattande och märklig romantrilogi signerad den isländske författaren Sjón, nu översatt till svenska. Kristian Fredén har läst.
Bokrecension • Publicerad 8 maj 2021
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Sjóns romantrilogi Codex 1962 består av böckerna Dina ögon såg mig, Med skälvande tårar och Jag är en sovande dörr.
Sjóns romantrilogi Codex 1962 består av böckerna Dina ögon såg mig, Med skälvande tårar och Jag är en sovande dörr.Foto: Johann Pall
Romantrilogi

Codex 1962

Författare: Sjón

Förlag: Rámus

Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg och John Swedenmark

Inspirationen till den isländske författaren Sjóns stora romantrilogi ”Codex 1962” kommer från myten om rabbinen Judah Loew ben Bezalel som på sent 1500-tal i Prag skapade en golem – en antropomorfisk levande varelse skapad av dött material – av lera för att skydda stadens judar mot förföljelser. Enligt egen utsaga ska Sjón för trettio år sedan ha avgett ett löfte vid rabbinens grav att återuppväcka golem på Island. Och som han gör det! Det blir en resa från religiös mystik till mystisk science fiction.

Att redogöra för hur han går till väga genom dessa tre romaner är att likna vid att återberätta en lång och komplicerad dröm: Vi inleder år 1944. På ett värdshus i den nordtyska lilla hamnstaden Kükenstadt blir den judiske flyktingen Leó Löwe räddad och omhändertagen av flicka vid namn Marie-Sophie. Tillsammans skapar de ett spädbarn av lera som Leó så småningom ska föra med sig i en hattask under en lång båtfärd till Island. Det är detta barn, Jósef Löwe, som berättar historien för oss – samtidigt som detta egentligen bara är en av en myriad av historier. För det är i sanning en hel värld som öppnar sig innanför pärmarna till denna bok. Hur sagoberättande, kriminalmystik, science fiction, drömmar och fantasmagorier vävs samman med såväl vardagligheter som utblick på världshistoriska skeenden borde nästan inte gå. Särskilt inte som berättandet ofta avbryter sig själv genom att personer som det berättas om plötsligt kan lägga sig i och protestera.

Annons

”Vem är det som har börjat berätta berättelser i berättelsen?”

”Jag…”

”Och vem är det som inte tål utvikningar?”

”Jag…”

”Och vad säger man då?”

”Förlåt!”

”Ja!”

Anna Gunnarsdotter Grönberg har översatt de två första böckerna, ”Dina ögon såg mig (en kärlekshistoria)” och ”Med skälvande tårar (en kriminalhistoria)” medan John Swedenmark har översatt den avslutande ”Jag är en sovande dörr (en SF-historia)”. Såvitt det går att bedöma utan att kunna jämföra med originalen har de båda gjort ett strålande arbete. Översättandet måste för övrigt ha varit ett lustfyllt äventyr i sig, inte minst det parti i mellanboken som behandlar Leó Löwes undervisning i det isländska språket, vars främsta kännetecken enligt läraren är att det är ”rent, ljust, vackert, mjukt, starkt, elegant, konstfärdigt, ordrikt – och därför: särdeles väl lämpat för diktning”. Jo tack.

Fantasin och berättartekniken tar ut svängarna rejält. Man kan associera till såväl Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” som Tokarczuks ”Jakobsböckerna”. Man kan också påminna sig hur det under senare år – med rätta eller inte – talats om hur självbiografier och ljudboksanpassad genrelitteratur smalnat av och begränsat utrymmet för den fria fiktionen. För den som plågas av sådan oro är Sjóns bångstyriga romantrilogi en lisa för själen. Den makalösa skapelse han knådat fram och blåst liv i är inte enbart en litterär triumf utan en triumf för litteraturen.

Kristian FredénSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons