Annons
Kultur

Berömda rum: Ett eget rum

"En kvinna måste ha pengar och ett eget rum för att kunna skriva romaner", konstaterade Virgina Woolf. Ett påstående som har blivit allt lättare att relatera till när hemmet plötsligt ska delas med snoriga barn och en zoomande partner.
Kultur • Publicerad 7 augusti 2021
Virginia Woolf såg det egna rummet som en förutsättning för kvinnligt skapande. Arkivbild.
Virginia Woolf såg det egna rummet som en förutsättning för kvinnligt skapande. Arkivbild.Foto: AP/TT
Märta Tikkanen beskrev vägen fram till skrivmaskinen som en hinderbana. Arkivbild.
Märta Tikkanen beskrev vägen fram till skrivmaskinen som en hinderbana. Arkivbild.Foto: Christine Olsson/ TT

I inledningen till Virginia Woolfs "Ett eget rum" strövar det kvinnliga berättarjaget genom parken utanför det fiktiva Oxbridge, det lätt maskerade Cambridge, och möts av idel stängda dörrar. Den berömda författarens alter ego besöker biblioteket för att inhämta information och avskildhet men får veta att hon är välkommen tillbaka – i manligt sällskap.

Bristen på kvinnliga författare genom historien kan, enligt Woolf, till stor del tillskrivas brist på tid, plats och pengar. Men det trånga rummet är inte bara fysiskt utan också andligt – kreativiteten kräver att konventionens bojor sprängs.

Hinderbana till skrivmaskinen

Annons

Woolfs berömda essä publicerades 1929, samma tankar dyker upp hos en mer sentida författare som Märta Tikkanen. I brev till författarkollegorna och vännerna Åsa Moberg och Birgitta Stenberg beskriver Tikkanen de hinder hon måste ta sig över på väg till skrivmaskinen – sjuka barn, disk och en krävande, skapande make. I både "Århundradets kärlekssaga" och i den självbiografiska romanen "Rödluvan" längtar huvudpersonen intensivt efter ett eget rum, en dörr att stänga om sig.

Woolfs essä beskriver förutsättningarna för kvinnliga författare på 1920-talet, men kan vidgas till kulturskapare inom de flesta genrer och könstillhörigheter, där ekonomi och trångboddhet kan bli kreativitetens främsta antagonist.

Det senaste året har flera musiker och författare beskrivit hur de i kölvattnet av inställda spelningar och uppläsningar äntligen har fått tid att skapa. Andra har tvingats förhålla sig till bristen på såväl ett eget rum som "500 pund om året" och behövt ta extrajobb eller söka ekonomiskt stöd.

Det återstår alltså att se om året som gått resulterar i en explosion av nya verk eller snarare i skildringar som Kristian Lundbergs "Yarden", Johan Jönsons "Efter arbetsschema" och Therese Bohmans "Den andra kvinnan" – som tar avstamp i erfarenheter av hårt, lågavlönat arbete.

Fakta: Berömda rum

Många är vi som har tillbringat mer tid än någonsin i våra hem och rum under pandemiåret. Kulturen är fylld av berömda rum – skildrade i konsten eller där mästerverk har skapats. Vi gläntar på dörren till några av dem.

Fakta: Berömda rum

Virgina Woolfs klassiska essä är baserad på två föreläsningar under temat "Kvinnan och romanen", som författaren höll på kvinnliga college i utkanten av Cambridge 1928. Föreläsningarna gavs ut 1929 och har inspirerat såväl kvinnorörelsen som kulturskapare genom tiderna.

Bland annat är The Smiths låt "Shakespeare's sister" namngiven efter en passage i essän där Woolf i ett tankeexperiment föreställer sig att Shakespeare hade en lika talangfull syster, som sannolikt blev bortgift, tog livet av sig eller slutade sina dagar som byhäxa.

I verket "Ett eget rum/tusen bibliotek" har konstnären Kajsa Dahlberg gått igenom samtliga upplagor av Woolfs klassiker som har varit tillgängliga på svenska bibliotek och sammanställt understrykningar och kommentarer som låntagare har gjort i marginalerna. Resultatet är en bok där vissa stycken är helt utan noteringar, andra så fullklottrade att de knappt går att läsa.

TT
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons