Brasiliansk Bowie

Att Miriam Aïda är en bra sångerska, det vet vi. Hon sjunger fint också på nya albumet. Att Mats Andersson, 7-strängad gitarr, Finn Björnulfsson och Ola Botzén, bägge diverse perkussion, kan få till bossasamba-svänget, det vet vi också. Många och mjuka rytmer även denna gång.

Musik • Publicerad 13 september 2018 • Uppdaterad 18 september 2018

Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Fast albumet ”Loving The Alien” handlar om något annat: att förena David Bowies melodier med afrobrasilianska rytmer. Miriam Aïda gillar förstås David Bowie, därför har hon gjort detta försök. Just försök, för går Bowie och Brasilien att förena?

Här finns flera av Bowies mest kända låtar, som ”Let´s Dance”, ”Space Oddity” och ”Ashes To Ashes”. De fungerar sämst, av den anledningen att Bowies tolkningar sjunger i huvet när jag lyssnar. Och jag tycker att både han själv och melodierna försvinner i bossasamba-rytmerna. Endast en aning finns kvar.

Annons

Blir det inte något nytt och annat då, som kan bedömas och betygsättas i egen rätt? Nja. Några låtar, som inte sparats och sjunger i huvudet, fungerar bättre. Eftersom jag då enbart bedömer just detta album. Till exempel ”This Is Not America”, som med extra blås blivit en egen, ny låt och något speciellt brasilianskt eller kanske latinamerikanskt i allmänhet.

Bäst är tolkningarna av ”Ziggy Stardust” (ja, välkänd den också) och ”Rebel, Rebel”. Anledning: De har översatts till portugisiska av Seu Jorge. Kanske det som behövdes, text på portugisiska, för att melodier, sång, musik och rytmer skulle bli en hel- och enhet?

Men detta är en smaksak, allt beror på lyssnarens förhållande till Bowie, å ena sidan, och brasiliansk musik, å den andra. Mitt betyg är ett kvalitetsbetyg som inte nödvändigtvis speglar vad jag tycker om albumet. Lyssna själva (finns på Spotify)!