Bristfälligt svenskt fantasyäventyr
Agnes Evander och de dödas sjö
Text: Anna Lundberg
Förlag: Rabén och Sjögren
Pressinformationen har rubriken: ”Svensk Harry Potter för tjejer”. Om man tycker att det är en bra slogan så tycker man nog att det här är en bra bok. Själv är jag tveksam. (Flickor och kvinnor över hela jorden har slukat Rowlings böcker. Det saknas knappast böcker om tjejer, inte heller i fantasygenren. Inte heller råder brist på svensk fantasy.)
Trettonåriga Agnes Evander visar sig ha ärvt släktens förmåga att se in i framtiden. Hon skickas till den för genren obligatoriska skolan för särbegåvade ungdomar, i det här fallet sommarskola på en herrgård i Småland.
Relationer, studier, mystiska händelser och förbjudet smygande på nätterna följer. Med ett stänk av ”dark academia” i svensk sommaridyll.
En barnbok behöver strängt taget inte vara originell, men den bör vara ett gott hantverk. Här finns lite för många luckor och lite för många scener som borde vara viktiga men känns som transportsträckor för att jag ska kunna ge mitt gillande. Lundgren hade också tjänat på att effektivisera handlingen och försöka komma ett steg närmare sin hjältinna. Försöka skriva lite mindre om Agnes och lite mer som Agnes.
Barn i slukaråldern kan för den delen överse med mycket så länge det finns något i berättelsen de gillar. Säkert kan denna bok ge många unga läsare ett par glada dagar. Om de minns den till tredje delen av denna tänkta trilogi kommer ut är inte lika säkert.
Till tröst åt Lundgren: Första Potterboken var inte heller någon kritikersuccé och även den har åtminstone en stor brist i upplösningen.
