Charmerande knäppt om den pånyttfödde superskojaren
Loki
Premiär: 11/6 på Disney+
Medverkande: Tom Hiddleston, Owen Wilson, Gugu Mbatha-Raw, Sophia Di Martino, Wunmi Mosaku, Richard E. Grant med flera.
Regi: Kate Herron
Omdöme baserat på 2 av 10 avsnitt
Det allra första vi får se är en scen från ”Avengers: Endgame”, då Captain America, Ironman och de andra rest tillbaka i tiden till den första Avengersfilmen (den från 2012). Där har de fångat in Loki (Tom Hiddleston som repriserar sin roll), som alltså är en tidigare version än den som offrade sig själv i ”Avengers: Infinity war” för att gottgöra allt ont han gjort. Det är alltså denna, icke omvända Loki, som vi får följa i serien.
Rörigt? Det kommer bli ännu rörigare. Marvels tv-serieversion av ”Loki”, åtminstone de två avsnitten som jag har fått se i förväg, är en tidshopparodyssé utan like. I ett obevakat ögonblick lyckas Loki fly från superhjältarna genom tesserakten, alltså den av evighetsstenarna som låter bäraren teleportera i rum. Det här skapar en version av Loki som inte borde, så snart kommer tidspolisen och fångar in honom.
Och det är alltså det här som serien ska handla om. Tidspolisen är en tidigare okänd sammanslutning som jobbar för att bevara den enda rätta tidslinjen. De fångar tidsrymlingar, så kallade ”varianter” som ställer till oreda. Nu är det en särskilt jobbig variant som är i farten och tidspolisen ger Loki ett val: Hjälp till att fånga in en av dem, eller bli raderad. Vad han väljer är inte så svårt att gissa.
”Att vi går tillbaka i tiden ger dessutom Loki tillbaka sin oförutsägbara natur. Vi har ingen aning om vart han ska ta vägen.”
Berättarstilen är långt ifrån den vanliga superhjälteserietypen som ”The Falcon and the Winter soldier”, ändå står karaktären Loki tryggt som den älskvärda antihjälten. Att vi går tillbaka i tiden ger dessutom Loki tillbaka sin oförutsägbara natur. Vi har ingen aning om vart han ska ta vägen. Han får dessutom gott om utrymme till karaktärsutveckling utan att tumma på andelen humoristiska situationer och galna utspel. Den charmerande kemin mellan honom och den småtrötte tidspolisen Mobius (Owen Wilson), som får på sin lott att se efter Loki, är perfekt. De är ett så omaka par man bara kan hitta – och det funkar.
Det är svårt att sätta betyg på ”Loki” efter att bara ha sett två avsnitt. Men det känns som att det här är på väg någonstans riktigt bra. Och samtidigt någonstans väldigt konstigt. Men det känns rätt. Det är ändå rackartygens gud vi har att göra med.
