Christian Daun sätter kommunala haverier på kartan

”Draksådd” är helt enkelt en löjligt perfekt titel. Förutom att boken handlar om välmenta initiativ som fått ödesdigra följer börjar den också på ökända hotellkomplexet Dragon Gate i Älvkarleby.

”Fiaskon och haverier när kommunen ska sättas på kartan” är undertiteln på journalisten Christian Dauns reportagebok. Vi får bland annat följa med till sorglustiga Medeltidens värld i Götene, beskåda den ruttnande jättebjörnen i Sveg eller lära oss det mesta om världens största älg i Svansele, en konferens- och restauranganläggning som aldrig blev mer än en trärumpa.

Christian Daun är en lysande berättare och under läsningen av detta kommunalpolitiska sorglustspel småfnissar jag för mig själv flera gånger. Dauns berättarstil är mustig, drastisk, målande – men faktiskt aldrig elak, trots att ämnet inbjuder till det flera gånger om.

I boken finns istället mycket värme och omtanke med de kommuner som fått utstå offentligt spott och spe för sina missriktade mångmiljonsatsningar.

Författaren nöjer sig inte med att ta upp några av de mest uppmärksammade ”sätta-på-kartan-haverierna” utan sätter dem också i sitt sammanhang. Hans slutsats är att det i de flesta fall handlar om överlevnad. Om landsbygdskommuner som går på knäna när invånarantal och skatteintäkter minskar och där de lokala politikerna i desperation tar till drastiska medel. Om visioner som inte når hela vägen eftersom man inte ser hela bilden och i många fall saknar rätt kompetens. Och tyvärr även saknar kompetens att inse just detta. Eller som Bo Bergsten, före detta kommunstyrelseordförande i Götene, uttrycker det: ”Det är inte så lätt att bli turistentreprenör, om man aldrig har varit det förut.”

Författaren går ytterligare ett steg längre och sätter in utvecklingen i ett större tidsperspektiv: hur den svenska regionalpolitiken förändrats och hur 80-talets slogan ”Hela Sverige ska leva!” ekar allt tommare. Han presenterar också oroväckande siffror: Enligt beräkningar från Finansdepartementet, gjorda före pandemin, kommer 90 miljarder att saknas i kommunernas kassor år 2026.

Daun går också i polemik med Slöseriombudsmannen, ett projekt skapat av liberala tankesmedjan Timbro och Skattebetalarnas förening. I sin kritik av ombudsmannens brist på medkänsla och analys beträffande havererade kommunprojekt antar texten snarast formen av en debattartikel, någon som åtminstone för mig känns som ett aningen irriterande stilbrott i en annars så tonsäker skildring.

Hur ska vi ha det? Ska allt utanför storstäderna tyna bort? Det är några av de frågor som författaren ställer sig mot slutet av boken. Frågorna är öppna, men det känns som att en stor del av svaren tyvärr redan finns i boken: Landsbygds- och Glesbygdssverige ser ut att gå en dyster framtid till mötes.