Annons
Kultur

Dröm eller mardröm? Kina och vårt behov av kunskap

Att Kina blev OS-värd för första gången 2008 var en stor triumf för den kinesiska staten. Även andra länder såg det som ett steg mot en annan mer öppen och demokratisk framtid. När så Kina åter är OS-värd visar det sig att utvecklingen gått åt motsatt håll, men dagens auktoritära styre behöver inte innebära slutet på historien. Det skriver professor Marina Svensson i dagens essä.
Essä • Publicerad 4 februari 2022
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
De olympiska ringarna ses vid Shougang Park, utanför Peking, Kina. Vinter-OS 2022 invigdes under fredag, 4 februari.
De olympiska ringarna ses vid Shougang Park, utanför Peking, Kina. Vinter-OS 2022 invigdes under fredag, 4 februari.Foto: FLORENCE LO

Kina har genom historien alltid fascinerat men också upplevts som enigmatis (svårförklarig), och ibland som hotfullt.

Detta var tydligt under slutet av 1800-talet. Då var Kina emellertid ett kejsardöme stadd i sönderfall. Landet var utsatt för påtryckningar från olika västerländska makter som även tog till militärt våld för att ‘öppna upp’ landet för handel. Politiker, missionärer och andra försvarade västs agerande samtidigt som de och andra på allvar också började studera landets historia och kultur.

Annons

1978 öppnade Kina upp för handel och närmare kontakter med västvärlden, men denna gång på eget bevåg efter årtionden av politiskt motiverad självisolering. Sedan Kina för första gången anordnade de olympiska spelen 2008, då sett som ett “coming-out party‚” har landet etablerat sig som en global stormakt som både är en viktig investerare och handelspartner, men nu själv också utövar olika former av påtryckningar på omvärlden och hotar demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna.

”Landets utveckling väcker många frågor och innebär nya utmaningar för politiker, företagare och forskare i västvärlden. Hur kan en auktoritär stat vara så ekonomiskt framgångsrik?”
Marina Svensson

Denna utveckling väcker många frågor och innebär nya utmaningar för politiker, företagare och forskare i västvärlden. Hur kan en auktoritär stat vara så ekonomiskt framgångsrik? Och hur kan en auktoritär stat inte bara överleva utan också utnyttja internet och andra digitala teknologier till att stärka sin makt?

Är Kina ett hot, på vilket sätt och inom vilka områden, och hur skall man hantera detta i så fall? Hur upplever kinesiska medborgare landets utveckling, vilken kritik finns det och hur kan den ta sig uttryck? Vilka kunskapsluckor har vi egentligen om landet, och vilken typ av kunskap behöver vi?

Innan Kina fick de olympiska spelen 2008 hade man vid ett tidigare försök stoppats på grund av situationen för de mänskliga rättigheterna och med krossandet av demokratirörelsen 1989 i relativt färskt minne.

Trots den fortsatta kritiken fick Kina till slut sitt första OS. För Kina var anordnandet av de olympiska spelen en triumf som både staten och stora delar av befolkningen såg som ett erkännande av landets betydelse och dess återinträde på den internationella arenan vilket stärkte den nationella självkänslan. Invigningen bjöd på en storslagen uppvisning som fokuserade på kinesisk kultur och historia. Bland vissa länder, politiker och företagare, fanns en förhoppning om att OS skulle innebära ett steg mot ett mer öppet och fritt Kina.

2022 är situationen en helt annan på många sätt och förhoppningarna har kommit på skam. Utvecklingen i Kina har gått i en än mer auktoritär riktning, speciellt sedan Xi Jinping tog över som kommunistpartiets generalsekreterare 2012, den viktigare posten, och som landets president 2013.

Även om mycket har skrivits om hur Xi koncentrerat makten till sin egen person och utmanövrerat andra inom partiet så är forskningen om denna auktoritära utveckling ändå otillräcklig och kunskapen om hur kineser upplever sitt eget samhälle bristfällig. Klart är dock att vi har sett en hårdare kontroll inom många områden och framväxten av ett övervakningssystem som drar nytta av olika digitala landvinningar och plattformar.

Olympiska kommitténs president Thomas Bach, till vänster, tillsammans med Kinas president, Xi Jinping.
Olympiska kommitténs president Thomas Bach, till vänster, tillsammans med Kinas president, Xi Jinping.Foto: Zhang Ling
”Inhemska journalister tvingas studera Xi Jinpings tänkande, och där den, visserligen begränsade, kritiska journalistik som tidigare kunde granska problem i samhället mer eller mindre försvunnit.”
Marina Svensson

Det öppnare klimat och embryo till civilsamhälle som hade växt fram i slutet av 1990-talet och under början av 2000-talet med en rad aktörer och organisationer som till exempel jobbade med kvinnofrågor och miljöfrågor har till stor del blivit kvävt i sin linda. Många aktörer har arresterats eller upphört med sitt arbete. En liknande utveckling märks även inom media där inhemska journalister nu tvingas studera Xi Jinpings tänkande, och där den, visserligen begränsade, kritiska journalistik som tidigare kunde granska problem i samhället mer eller mindre försvunnit.

Situationen för utländska journalister har också förvärrats de senaste åren. De nekas ofta visum och möter andra problem när det gäller resor i landet och kontakter med befolkningen vilket allvarligt begränsar nyhetsrapporteringen. Många utländska bedömare, men även kinesiska medborgare, såg framväxten av internet och sociala medier som en ny möjlighet att uttrycka sig mer fritt, debattera och dela information.

Rätt eller fel att Kina är värd för Vinter-OS 2022? En fråga som många har ställt.
Rätt eller fel att Kina är värd för Vinter-OS 2022? En fråga som många har ställt.Foto: Heiko Junge

Så var också fallet under en period, men sedan 2013 har myndigheterna trappat upp kontrollen av internet med nya direktiv, lagar och mer sofistikerad digital övervakning och censur, samtidigt som utländska webbsidor och sociala medier är blockerade. Även inom högre utbildning har den ideologiska styrningen och kontrollen av undervisning och forskning ökat.

Annons

Rädslan för olika röster och kritik på internet, inom civilsamhället och bland olika yrkesgrupper som journalister, advokater och akademiker, och kontakter dem emellan och med omvärlden, har gjort att kommunistpartiet stärkt sitt ideologiska arbete och kontroll över dessa grupper och institutioner. Xi Jinping har inte bara ambitionen att sitta kvar vid makten under överskådlig tid, men också ideologiska anspråk som kulminerade med lanseringen av den egna filosofin “socialism med kinesiska särdrag för en ny era” som antogs av partiet 2017 och nu genomsyrar inte bara kommunistpartiet utan all verksamhet i landet.

Det handlar om att förverkliga nationell pånyttfödelse och välstånd för alla, och kan kopplas till idén om den “kinesiska drömmen” som Xi blev känd för när han just kommit till makten. Til syvende og sidst handlar det dock om att stärka och legitimisera kommunistpartiet som den enda kraft som förmår styra landet och kan förvalta dess välstånd och stormaktsposition.

”Den kinesiska drömmen har dock förvandlats till en mardröm för de personer som uttrycker avvikande åsikter, kräver demokrati och kämpar för mänskliga rättigheter, eller uppfattas som ett hot på grund av sin religion eller etnicitet.”
Marina Svensson

Den kinesiska drömmen har dock förvandlats till en mardröm för de personer som uttrycker avvikande åsikter, kräver demokrati och kämpar för mänskliga rättigheter, eller uppfattas som ett hot på grund av sin religion eller etnicitet. De senaste åren har vi sett en förvärrad situation för de mänskliga rättigheterna där utvecklingen i Kinas nordvästra region Xinjiang är speciellt allvarlig. Där har etniska grupper som uigurer, kazaker och andra muslimska etniska minoriteter utsatts för massfängslanden, tortyr och förföljelse under täckmanteln av att bekämpa “terrorism.” Avsikten verkar vara att underminera dessa gruppers religiösa, språkliga och kulturella identiteter och skapa en sekulär kinesisk medborgare som visar trohet till kommunistpartiet.

Nedmonteringen av demokrati och inskränkningen av yttrandefrihet i Hong Kong är ett annat tecken på ett mer självsäkert kinesiskt styre som trots kritik från omvärlden stärker sitt auktoritära styre. Tyvärr har pandemin, som till en början såg ut som ett politiskt problem för Xi, förstärkt de auktoritära tendenserna och skapat nya möjligheter till kontroll över befolkningen via till exempel hälsoappar. Samtidigt har hårda reserestriktioner försvårat kontakter och utbyten och i stor utsträckning isolerat landet från omvärlden.

Frågan om auktoritära regimer som Kina skall få arrangera OS aktualiserades återigen inför vinter-OS. Organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter har varit kritiska och även om en del länder har valt att genomföra en diplomatisk bojkott så kommer spelen att äga rum med de begränsningar som pandemin innebär och med risk för idrottare som eventuellt uttalar sig kritiskt.

Den slogan Kina valt för OS denna gång är ”Tillsammans för en gemensam framtid”. Detta tema återfinns också i Kinas utrikespolitik där landet framställer sig som en fredlig supermakt. De nya sidenvägarna, lanserad av Xi 2013, är ett gigantiskt projekt med fokus på framförallt investeringar i infrastruktur i ett stort antal länder från Asien till Europa. Initiativet sägs främja handel och välstånd för alla inblandade länder men har fått kritik för att skapa nya beroenden och öka Kinas inflytande.

De senaste åren har också andra former av beroenden och kinesiskt inflytande, innefattande både påverkansförsök och cyberattacker, kommit upp på dagordningen i många länder. Det var också framförallt säkerhetspolitiska övervägandet och behovet av Kinakompetens för att skydda och främja svenska intressen som låg bakom etablerandet av ett svenskt nationellt Kinacentrum 2021.

Det råder ingen tvekan om att det finns ett stort och växande behov av kunskap om Kina inom många områden och bland många grupper, alltifrån myndigheter till företag, och alltifrån skolelever till vanliga medborgare. Även inom universitetsvärlden finns det ett behov av förstärkning när det gäller både utbildning och forskning.

Det är kanske naturligt att det av rent pragmatiska skäl finns ett stort fokus på kunskap om säkerhetspolitiska frågor och Kinas globala roll, men det är viktigt att man inte glömmer bort behovet av kunskap om andra aspekter av det kinesiska samhället, inklusive kultur, språk och historia. Det finns vitt skilda åsikter och erfarenheter bland olika individer och grupper, samt komplexa och ofta motstridiga socio-ekonomiska processer och strömningar i det kinesiska samhället som vi behöver studera och förstå.

Visserligen har kritiska röster svårt att göra sig hörda i Kina idag men de finns där under ytan. Även om den auktoritära vinden blåser stark just nu och demokratin är under press runtom i världen så är ett auktoritärt Kina inte slutet på historien.

Annons

Av: Marina Svensson, professor i det moderna/samtida Kina, vid Lunds universitet

”Det är viktigt att man inte glömmer bort behovet av kunskap om andra aspekter av det kinesiska samhället, inklusive kultur, språk och historia.”
Marina Svensson
Att arbeta under det just nu pågående OS i Kina kräver full skyddsutrustning på grund av pandemin.
Att arbeta under det just nu pågående OS i Kina kräver full skyddsutrustning på grund av pandemin.Foto: JOEL MARKLUND
Arbetare vid OS-byn Zhangjiakou, i Kina.
Arbetare vid OS-byn Zhangjiakou, i Kina.Foto: Heiko Junge
Annons
Annons
Annons
Annons