Fascinerande barnbok om att susa fram på käpphästar
Vilde och käpphästen Winner
Text: Jenny Bicho
Bild: Andrea Femerstrand
Förlag: Bonnier Carlsen
Tänk att en av ridsportssveriges nyaste grenar skulle bli att tävla med käpphästar. Det är nog sportens mest demokratiska gren, för som alla vet är ridning fortfarande en alltför dyr sport för många familjer. Men en käpphäst kan man göra av en gammal raggsocka och en träpinne och sedan smycka den som man vill, bara fantasin sätter gränser.
”Vilde och käpphästen Winner” är den första delen i en serie om Vilde och käpphästarna. Jag sa att den var demokratisk, men även här finns orättvisa skillnader. Vilde har bara sin gamla Lussan medan flera av hennes kompisar har flera fina och köpta pållar i sina stall.
”Det är fascinerande att läsa hur flickorna lever med och levandegör sina käpphästar.”
Boken börjar med att Vilde kommer hem från skolan och gråthulkande kastar sig på sin säng. Kompisarna har fnissat åt Lussan och kallat henne för gammal och ful. Klart att man blir knäckt då, fast mamma skrattar (snällt) och säger att Vilde inte ska ta åt sig av sådana dumheter. Lätt att säga men så säger inte Vildes inre.
Det är fascinerande att läsa hur flickorna lever med och levandegör sina käpphästar. De kan vägra, bli nervösa, ja, precis allt som riktiga levande fyrbeningar kan och gör.
Boken är lättläst och förmedlar både sportanda och en stor dos empati.
