Father John Misty är lika mycket gimmik som genial

Josh Tillmans alter ego Father John Misty har alltid varit dekadensens otröstliga inkarnation. Han har genomgått olika skepnader och personas. På det pompösa praktverket “Pure Comedy” lyckades han skildra en värld i förfall på ett alldeles fantastiskt sätt. Nya albumet är ett nostalgiskt dopp ner i både 20-talets storband, bossa nova och smäktande Burt Bacharach-pop. Father John Misty är en postmodern crooner där skillnaden mellan gimmick och blodigt allvar ibland är hårfin. Inte minst på denna, hans femte skiva. Tillman må vara en av världens bästa popkameleonter, men har lyckats bättre på tidigare alster. De Los Angeles-doftande balladerna är toppklass, medan de flesta genrelekarna är för ytliga. Jag vill ha en mer uppenbart trasig Tillman nästa gång.