Fyra stråkars rika färd mot ljuset
Baltoscandiakvartetten
Med: Sofie Hjort och Hanna Hajslund Hansen (violin – den senare även vältalig presentatör), Monika Mikalajunaite (viola), Erja Riikonen (cello).
Musik: Stråkkvartetter av Joseph Haydn, Osvaldo Golijov och Dmitri Sjostakovitj
Kuriosa: Kvartettens namn speglar medlemmarnas rötter i Danmark, Sverige, Litauen och Finland.
Konserten gavs på Konsert & Galleri Ribbingsberg, Simrishamn, i söndags, 1/8
Det fanns en märkvärdig enhet i Baltoscandiakvartettens program på söndagskvällen, finalkonserten för årets kammarmusikdagar på Ribbingsberg utanför Simrishamn.
Stämningen ringades först in i den förtätade långsamma satsen (Adagio) i Joseph Haydns näst sista fullbordade kvartett, opus 77 nr 1 i G-dur från 1799. Musiken beger sig så att säga in genom samma portal – ett laddat, nedåtstigande motto – hela fem gånger. För varje sådan resa når tonerna djupare i ett skeende som både blir varierat och utvecklat genom satsen, mot allt rikare lyster.
På liknande sätt fungerar de fyra tonerna D-Ess-C-H, Dmitri Sjostakovitjs personliga monogram (bildat av initialerna till hans namn stavat på tyska: D. SCH) vid den febriga kompositionen av hans åttonde stråkkvartett. Den skedde på bara några dagar 1960, som en störtdykning ned i det egna ödet. Monogrammet, och varianter av det, blir som musikens hypnotiska öga där allt enas och formuleras.
Sjostakovitjverket låg sist i detta helt gripande kvartettprogram. Som dess centrum fanns det drygt tio minuter långa verket "Tenebrae" (det vill säga "Mörker") av den argentinske tonsättaren Osvaldo Golijov, ursprungligen ett körverk som år 2003 gjordes om för fyra stråkar till den berömda Kronoskvartetten.
Och en dynamiskt spänstig, dunkelt färgrik färd mot ljuset blev denna "baltoscandiska" tolkning. Som strukturellt nav återkommer också här en sorts motto: en enkel harmonisk vändning erinrande starkt om Bachs odödliga "Air på G-strängen", känd från Beppes Godnattstund.
”Som strukturellt nav återkommer också här en sorts motto: en enkel harmonisk vändning erinrande starkt om Bachs odödliga "Air på G-strängen", känd från Beppes Godnattstund.”Mattias Gejrot
Musiken förs så tillbaka till en punkt av ro på minimalistiskt maner, medan däromkring improvisationslika monologer och dialoger äger rum; som klanglig magnet altviolinisten Monika Mikalajunaites brett sjungande spel.
Ensemblens samspel tillät sig att inte vara oklanderligt tillslipat – en utjämnande tendens som plågar mången modern stråkkvartett. Här kunde sträva kanter få finnas, ett sökande i musikens nu. Å andra sidan rådde en enastående samling i spelet, inte minst rytmiskt, och en glasklar formuleringskonst där varje röst träder fram och bidrar med sitt till den komplexa helheten, gör den levande. Kanske skvallrar detta om de fyra musikernas långa och varierade skolning som del i Malmö Operaorkester.
Till den sant kvartettmässiga samtalskvaliteten bidrog Ribbingsbergsladans nakna "oputsade" akustik. Ingenting göms, en klarhet får råda. Så går det subtilaste fram: som de osannolikt vackra stråken av försoning – eller famlandet efter den – i slutet av Sjostakovitjkvartetten.
