Gripande roman om flyktingars öden
I boken berättas historien om en familj i Afghanistan som tvingas fly undan talibanernas terror. Mamman Sakeena har lämnats ensam med sina barn, den yngsta är Ameena som föds i byn Kunar i östra Afghanistan där talibanerna har makten.
Vi får även följa Arman, en annan flykting från Afghanistan, som hålls inspärrad på ett förvar i Åstorp, i väntan på att ett utvisningsbeslut ska verkställas.
Armans, Ameenas och ytterligare några flyktingars historier tvinnas elegant samman till en historia om vår tids ständigt pågående flyktingkatastrof, om öden som formas mer av krig, terror och våld än av individuella drömmar och strävanden.
Ett par svenska kvinnor som engagerar sig för flyktingarna är också karaktärer i boken. Här anar man att författaren Anna Lindberg har använt sig av sina egna erfarenheter av arbete med flyktingar på Österlen. Berättelsen är också inspirerad av autentiska flyktingars öden.
Historien börjar i Afghanistan våren 2012. Kontrasteras med nerslag i Åstorp och Lund, förgrenar sig i världen till bland annat Indien, Turkiet och några icke namngivna skånska byar. Den slutar där den började, i Kunar i Afghanistan. Då är året 2019.
Berättelsen utspelar sig innan världen lämnade Afghanistan åt sitt öde, vilket gör den än mer skrämmande. Civilbefolkningen är nu än mer utlämnad åt barbari och godtycke.
Bakom alla rapporter i tidningar och tv om flyktingar i vår orättvisa värld finns människor av kött och blod, livsöden som är svåra att ta till sig. Anna Lindberg ger förtjänstfullt dessa flyktingar gestalt och berättar om deras öden.
Någon gång förlorar jag mig i alla namn och platser – och det är kanske meningen. Vi levet i en kaosartad värld. Någon gång berättar författaren själv mer än hon gestaltar. Ändå läser jag med stor behållning en gripande berättelse om vad det innebär att vara flykting, och vad som kan få en människa att lämna allt hon har och äger för en oviss framtid.
Ameenas resa
Anna Lindberg
(Ekström & Garay 2021)