Annons
Kultur

Mötet med ”Bang” kastar oss mellan leenden, tvivel och sorg

Vår recensent Henric Tiselius tog sig till Malmö för att möta ”Bang”. Den skarpa journalisten i en stark, öppen monolog av Susanne Karlsson på Malmö Stadsteaterns repetitionslokal.
Teaterrecension • Publicerad 8 oktober 2022 • Uppdaterad 10 oktober 2022
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Susanne Karlsson sitter och läser en bok av Barbro Alving i monologen "Bang", som i en månad ges på Stadt Hamburg i Malmö.
Susanne Karlsson sitter och läser en bok av Barbro Alving i monologen "Bang", som i en månad ges på Stadt Hamburg i Malmö.Foto: Emmalisa Pauly
Teater

”Bang”

Av: Magnus Lindman, efter texter av Barbro Alving

Regi & scenografi: Marin Rosengardten

Kostym: Leif Persson

Ljus: Marcus Philippe Gustafsson

Mask: Siv Nyholm

Dramaturg: Anton Elmgren

På scen: Susanne Karlsson

Premiär på Stadt Hamburg, Malmö Stadsteater i fredags, 7 oktober. Spelas till 12 november.

Vi irrar oss fram till den diskreta ytterdörren i Malmös centrum. Den som leder in till Stadsteaterns repetitionslokaler. Tar hissen upp tre trappor och väntar sedan in klockslaget tillsammans med framplockat kaffe och ett 30-tal andra i lunchrummet. Vi träder denna premiärkväll genom korridoren och sedan in i den lilla svartmålade lokalen. Susanne Karlsson kliver ut ur logen medan vi köar. Det är prosaiskt och passande. För när vi snart får möta Bang, i Susanne Karlssons, gestalt, är det den ”enkla” Barbro Alving (1909-1987) som står där. Den tvivlande, den tillbakablickande journalisten och fredskämpen.

Långt från de ärofyllda uppdragen bland krig, revolutioner och världshändelser. Två lådor med böcker och minnen, det är allt.

”Vid sidan av den inneboende motorn som tog henne till livsfarliga krigsskådeplatser och gjorde henne till absolut pacifist, fick hon ofta bromsa och som kvinnlig skribent i tiden ta sig an rena husmorsämnen”
Henric Tiselius
Susanne Karlsson i "Bang", som hade premiär i fredags, 7 oktober, på Stadt Hamburg i Malmö.
Susanne Karlsson i "Bang", som hade premiär i fredags, 7 oktober, på Stadt Hamburg i Malmö.Foto: Emmalisa Pauly
Annons

Jag brukade som ung hitta Bangs texter i mina föräldrars bokhylla och gärna dra ut och läsa en eller ett par stycken åt gången; krönikor, artiklar. Alltid vasst, alltid underhållande, alltid reflekterande, ofta med en tilltalande brittiskt drypande humor. Lättläst, tilltalande med djup och ilska.

Bang var från 30-talet och fram till 70-talet journalisten som använde skrivmaskinen som vapen och humorn som ammunition. Oftast för DN. Vid sidan av den inneboende motorn som tog henne till livsfarliga krigsskådeplatser och gjorde henne till absolut pacifist, fick hon ofta bromsa och som kvinnlig skribent i tiden ta sig an rena husmorsämnen. Hennes språk kan mycket väl ha varit en anledning till att jag tog samma yrkesbana, och jag inbillar mig att hon är en av de från en tidigare generation, som även unga av i dag kan fångas av. Intellektuell och folklig i ett. En kändis, men skarp och utmanande med andra vinklar.

Barbro Alving har porträtterats från scen flera gånger de senaste åren. Just monologen ”Bang” är tidigare gjord av Anna Takanen i Stockholm.

Dramaturgen Magnus Lindmans dramatiskt kloka ihopsaxande av Bangs ”dagboksanteckningar” blir i Malmö en mycket välbalanserad föreställning. Samtidigt en krängande färd, som kastar oss mellan leenden, tvivel och sorg.

Susanne Karlsson är ensam på scen i "Bang".
Susanne Karlsson är ensam på scen i "Bang".Foto: Emmalisa Pauly
”För Susanne Karlsson är eminent som ensam aktör. Hon har en förmåga att — utan att bryta fiktionen — ”vänta in” publiken så att vi hinner ta emot texterna...”
Henric Tiselius

Precis som i regissör Martin Rosengardtens förra uppsättning på teatern, Noréns ”Son Fader Moder” står skådespeleriet och orden i centrum. Vilket förvisso oftast är primärt i en monolog, men här lyckas han — säkerligen tack vare Susanne Karlsson — låta texten nå ut.

För Susanne Karlsson är eminent som ensam aktör. Hon har en förmåga att — utan att bryta fiktionen — ”vänta in” publiken så att vi hinner ta emot texterna, de fyndiga replikerna, där Bangs känslokast kan vara på en planet och det som hon säger en helt annan.

Rent konkret berättar Bang om sitt liv, faller olika krafter (inre och yttre) till föga, ångrar sig i nästa sekund, jobbar dygnet runt — blandat med ständig skrivkramp, lämnar sin dotter, saknar sin dotter, är säker på att hon är bäst, är säker på att hon är sämst…. Skriver om det enklaste banala … skriver om det svåraste. Med vass ironi ger ”Bang” oss nya bilder och nya vinklar.

”Hon kan påminna oss om att varje människa besitter den potentiella förmågan att förändra världen”, skriver dramaturgen Anton Elmgren i programbladet. Nja, det är väl att ta i. Föreställningen i sig själv ger mig snarare bilden av en (fantastisk) kvinna som kämpar, vevar, slåss i det sega spindelnät som kallas världen. Jag tror att vi som publik till denna föreställning, på en och en halv timme, tilltalas av att hon var ”bäst” och samtidigt drogs ner i sitt svarta hål-mörker. Kan en krisande människa också göra något? Bra så. I det lilla kommer vi närmare fascistfienden, feminsten, och därför närmare oss själva. Det räcker för en strimma hopp. Mer än så går inte att begära. I vårt eget mörker. I vår tids mörker.

”En anledning — kanske mindre medveten — till att många nu riktar blickarna mot Barbro Alving är (gissar jag) att vi just nu håller på och undersöker vad Sverige har varit.”
Henric Tiselius

En anledning — kanske mindre medveten — till att många nu riktar blickarna mot Barbro Alving är (gissar jag) att vi just nu håller på och undersöker vad Sverige har varit. Det så kallade folkhemmet. Numera söndertrasat av inre och yttre krafter. Medan de framväxande högerpopulisternas försöker att måla upp en enträget falsk och plump ”hitte på-bild” av vad nationen stått för, så försöker många på den mer demokratiska flanken själva fundera på vad Sveriges folkhem egentligen innebar … Och då är Barbro Alving, hennes liv och reflektioner mitt i det. Som skarp kvinna i en patriarkal ordning, en internationell journalist med en ofta oppositionell yttre blick. Lyssna och se.

Susanne Karlsson i "Bang", som hade premiär i fredags, 7 oktober, på Stadt Hamburg i Malmö.
Susanne Karlsson i "Bang", som hade premiär i fredags, 7 oktober, på Stadt Hamburg i Malmö.Foto: Emmalisa Pauly
Henric TiseliusSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons