I nya romanen är Olle Lönnaeus tillbaka i barndomens Tomelilla

Efter att ha skrivit en serie uppskattade thrillers, med malmöitiska förgreningar till internationell terrorism som motor, har Olle Lönnaeus skiftat fokus.

– Det här är en återvändarroman i dubbel bemärkelse. Jag återvänder till Tomelilla där jag växte upp, och det är en stilmässig återkomst, säger han när vi träffas över en kopp kaffe på Smakbrukets servering vid Torget i Tomelilla.

Olle Lönnaeus har skrivit sin nionde roman och vill kalla den just så – roman. Han har tänkt precis som när han inledde sin bana som författare. Han ville berätta en bra historia.

– När jag skrev min första bok tänkte jag inte på att jag skrev deckare. Jag skrev en historia om några halvtrassliga figurer i Tomelilla.

Boken ”Det som ska sonas” kom ut 2009 och belönades med Svenska deckarakademins debutantpris. Så utan att egentligen bestämt sig på förhand hamnade den nu 67-årige författaren i en genre.

När han började skriva på den nya romanen hade han ingen plan eller spännande intrig att spinna sin historia kring.

– Idén till boken har jag burit med mig länge, säger Olle Lönnaeus som arbetat ett helt yrkeslivs som journalist, på jakt efter att avslöja sanningen bakom alla dimridåer.

– Jag tyckte att det skulle vara roligt att skriva om en man som har det motsatta förhållningssättet. Det blev Dick Svenzon, en riktig lögnhals, säger Olle Lönnaeus.

Det förstår man också ganska snart i boken, att hans hjälte har ett mycket fritt förhållande till sanningen.

Men detta räckte inte riktigt som dramaturgisk drivkraft. I romanens upptakt för Olle Lönnaeus in ytterligare en dimension i berättelsen.

Han ville ställa sin hjälte inför en utmaning. Författaren låter sin 63-årige huvudperson få reda på att han har en son, tillverkad i alkoholdimmorna under en återträff i Tomelilla med grundskoleklassen. Sonen är försvunnen.

– För första gången i sitt liv inser han att någon behöver honom.

Det är upptakten som skapar en räcka oförutsägbara händelser i romanen, som inte saknar inslag av både ond, bråd död och skrönor i Piratens anda.

Hätska stämningar mot vargen i Skåne är också en ingrediens och tidsmarkör i storyn.

Han är rotad här. När vi träffas på Torget pekar Olle Lönnaeus ut huset där hans pappa hade kontor då på 1960-talet när familjen flyttat till ett flerfamiljshus i rött tegel vid Byavägen strax utanför centrum.

I ett av hyreshusen här låter han en av karaktärerna i romanen, en gammal klasskompis till Dick Svenzon, bo.

De båda är mobbade och utsatta i skolan. Olle Lönnaeus har liknande erfarenheter från sin egen uppväxt då klimatet på skolan och i Tomelilla var hårt, men han själv var inte drabbad.

– Jag kom från medelklassen, det var mer de från arbetarklass eller från landet som var utsatta, säger han.

Han säger att han ändå har en ljus syn på sin uppväxt.

– Jag har ett varmt förhållande till Tomelilla, säger han.

Föräldrarna bodde också kvar i samhället tills de gick bort för några år sedan. De vilar på kyrkogården i Tomelilla dit också Olle Lönnaeus återvänder i romanen.

Olla Lönnaeus är nybliven pensionär, men har kvar uppdrag för sin gamla tidning Sydsvenskan att skriva en politisk analys i veckan. Nu får han ändå mer tid att vara i sommarhuset utanför Brösarp, och att skriva nya historier. Han säger att han har lite lösa idéer, men för närvarande ägnar han mest tid åt att lansera den nya boken.