Iggy Pop om Polarpriset: "Ett stort steg"

Fjolårets Polarpris ställdes in på grund av pandemin. I år går det till en av punkens amerikanska föregångare, Iggy Pop, känd för sin avgrundsdjupa röst och sina energifyllda scenframträdanden, ofta med bar överkropp.

I en video på Polarprisets hemsida berättar Iggy Pop att han är hedrad:

– -Jag är medveten om vilka framstående personer som har fått priset. Patti Smith, och Metallica som är ett mycket bra band, och Steve Reich som alltid har varit stor för mig. (...) Det här är ett stort steg för mig! Jag har stor respekt för och känner mig hedrad, säger han och tillägger att han ser fram emot att resa till Sverige i vår för att ta emot priset.

Den 10 juni är han också inbokad för en konsert i Filadelfia i Stockholm.

I videon berättar han även att han i början av sin karriär försökte skriva rockoperor och konstmusik, men att det inte föll hans publik i smaken. I stället lät han sig inspireras av en av sina idoler: Bob Dylan.

– Jag hade så stor respekt för vad Bob Dylan gjorde på 60-talet att jag inte ville imitera honom, och det gjorde att jag undvek att vara för mångordig. Jag ville beskriva ett makrokosmos på samma sätt som han, utan att sluta vara en liten kille från Mellanvästern. Så jag försökte göra allt med väldigt få ord, och göra de orden till en skiss för lyssnaren att själv måla klart, säger han.

Alfons Karabuda, ordförande i Polar Music Prize Awards prisnämnd, kallar Iggy Pop för en drabbade urkraft.

Men sångaren är inte enbart en "punkens gudfader" – 2009 förvånade han världen med att helt skamlöst släppa ett jazzinfluerat album på franska, "Préliminaires", den gången inspirerad av Michel Houellebecqs roman "Refug". Tre år senare kom coverskivan "Après" där Iggy Pop bland annat sjunger Edith Piaf, även det på en franska med oförglömlig amerikansk accent.

– Iggy Pop har aldrig stagnerat och när man följer hans utveckling och ser hur många han har influerat och påverkat musikaliskt så blir det ännu mer spännande. Han är en världskändis, men kommersiellt har han aldrig riktigt nått de stora framgångarna. Det har varit upp- och nedgångar, men många av nedgångarna har sedan omvärderats, säger Alfons Karabuda och fortsätter:

– Det var inte bara det att han inte tjänade så mycket pengar på skivorna han gjorde med The Stooges, de fick dåliga recensioner också och var riktiga floppar. Men nu skulle nog många säga att de var viktiga pusselbitar för rockmusiken och för den tidiga punkrocken. Vi värderar honom helt klart som en värdig Polarprisvinnare.

Den i dag 74-årige ikonen gjorde aldrig verklighet av den pensionering som han talade om i samband med 2016 års album "Post pop depression". Nyligen samarbetade han exempelvis med fjolårets vinnare i Eurovision Song Contest, italienska Måneskin.

Iggy Pop föddes som James Newell Osterberg i Muskegon, Michigan, och startade på 1960-talet bandet The Stooges som genom sitt våldsamma utspel på scenen och med album som "Raw power" blev förebilder för punken. Efter det att Stooges splittrats första gången i början av 1970-talet reste Iggy Pop till England, inbjuden av David Bowie som uppmuntrade honom att fortsätta med musiken.

När Iggy Pop till slut lade in sig på sjukhus för att bli fri från sitt drogmissbruk ska David Bowie ha varit en av de trogna besökarna. Båda flyttade till Berlin där de tillsammans skrev låtar till de två album som skulle bli Iggy Pops mest framgångsrika, "The idiot" och "Lust for life" som släpptes 1977. På "Lust for life" finns också Iggy Pops kanske största hitlåt "The passenger".

"David Bowies vänskap var ljuset i mitt liv", twittrade Iggy Pop efter Bowies död i cancer 2016. På 1980-talet fick Iggy Pop även ekonomisk undsättning av Bowie som då spelade in egna versioner av låtarna "China girl" och "Tonight" som de skrivit tillsammans under tiden i Berlin.

1990 fick han stora framgångar med albumet "Brick by brick" där han sjöng hitlåten och duetten "Candy" tillsammans med Kate Pierson från det amerikanska rockbandet B-52's. Några år senare fick också Iggy Pops och David Bowies 1970-talslåt "Lust for life" en pånyttfödelse via den hyllade filmen "Trainspotting" om en heroinmissbrukare i Edinburgh som försöker bli ren.

Årets Polarpris i den klassiska genren går till franska Ensemble Intercontemporain – en av världens mest framstående orkestrar för samtida musik. Ensemblen, som är baserad i Paris, består av 31 fast anställda solister och bildades 1976 av den franske dirigenten, tonsättaren och tidigare Polarpristagaren Pierre Boulez med stöd av den franska kulturministern.

Ensemblen har hela tiden haft som mål att vara ledande i utforskandet av den samtida musiken och kan beskrivas som musikens motsvarighet till det moderna konstmuseet Centre Pompidou som skapades ungefär samtidigt.

– Vi är glada, stolta och känner oss ärade, det är en bekräftelse på vad vi har skapat tillsammans under fler decennier, säger Matthias Pintscher, ensemblens musikaliska ledare, som sedan han fick beskedet om utnämningen redan varit i kontakt med de flesta av ensemblens medlemmar.

Ensemble Intercontemporain finansieras av franska staten och har i dag en repertoar på drygt 3 000 verk, från hela den modernistiska traditionen, från Schönberg och framåt till dagens generationer av samtida tonsättare. Ensemblen är också en flitig beställare av nya verk.

"Genom sitt fokus på kreativitet, innovation och hög kvalitet, samt stora engagemang i unga människors musicerande, har ensemblen fört hela musikvärlden framåt", skriver Polarprisets prisnämnd i sin motivering.

– Jag vet att det delas ut ett annat pris i Sverige till framstående forskare, och man kan säga vi är pionjärer och utforskare av den musikaliska och kulturella identiteten – både vad gäller kvalitet och mångfald, säger Matthias Pintscher. (TT)

Erika Josefsson

Kristina Erkenborn

Sara Haldert