Johan Klings berättelse om en frånvarande pappa är stark och smärtsam
Repris
Författare: Johan Kling
Förlag: Natur & Kultur
Johan Klings fjärde roman ”Repris” är en självbiografisk berättelse om en livslång kamp för att fylla ett tomrum efter en frånvarande pappa. Det är en bitvis plågsamt stark läsning om utsatthet, skildrat med en prosastil som Johan Kling behärskar till fulländning; avklarnad, återhållsam och torrt registrerande.
Johan Kling växte upp på Östermalm i Stockholm, i en borgerlig miljö med en mamma vars adliga efternamn signalerar stil och rikedom. Stilen var nog där, om än kantstött, men ingen rikedom. Den hade förskingrats i tidigare släktled. Och någon pappa fanns alltså inte heller på plats. Han var en känd illustratör och partykändis som aldrig erkände det faderskap han tilldömdes av myndigheterna.
Men i Johan Klings värld är han ändå ständigt närvarande. Som vuxen slår det honom: ”Jag förstår plötsligt att jag tänkt på min pappa varje vaken sekund i hela min barndom”.
Trots att pappan bara bor några kvarter bort vågar Johan inte söka upp honom. Ett försök görs, han knackar på hos pappan som tolvårig jultidningsförsäljare och presenterar sig med sitt efternamn så att pappan ska förstå vem han är. Men pappan rör inte en min, tackar nej och stänger dörren.
I vuxen ålder blir det till slut ett möte. Minnesvärt skildrat även det.
”I vuxen ålder blir det till slut ett möte. Minnesvärt skildrat även det.”
Johan Kling är född 1962 och romanen är också en berättelse, väl fångad, om att växa upp i ett Sverige – 60- och 70-talets – som idag känns främmande avlägset. Tidsmarkörerna är uppenbart grundade i egna erfarenheter och ger en stark närvarokänsla.
Pojken Johan är ett besvärligt barn, utåtagerande och ständigt på kant med omgivningen. Han får så småningom en styvfar som han uppskattar men styvsyskon som fryser ut honom. Det skapar inre sår som han bär med sig in i vuxenlivet; ”Två års helvete glider in i glömskan, men ruvar i dunklet”.
”Repris” kastar ett intressant ljus över Johan Klings förra roman, ”Lycka” (2019), som handlar om en frånskild mans förtvivlade försök att vara en bra pappa. Johan Klings egen pappa hade inga sådana ambitioner. Varför? Johans sökande, både som barn och vuxen, efter ett svar på den frågan är romanens centrala smärtpunkt.
Så ”Repris” är en roman om att göra upp med sitt förflutna, en minnesbok. Johan Kling är medveten om att det kan vara svårt, men att han måste försöka: ”Kanske minns man fel. De säger att det är vanligt. Jag har bara de minnen jag har, jag har utforskat dem minutiöst. Av det försöker jag sätta ihop en bild.”
Den bilden har blivit en stark berättelse. Om en pojke utan pappa, men också om en tidsepok och ett Sverige i förändring. En roman man inte vill vara utan.
