Lättsamt berättande och humor gör Hellberg läsvärd
Narrspegel
Författare: Björn Hellberg
Förlag: Lind & co
En älskare med ”svärtad tangorabatt” som säger ”Vad är detta för påfund?” Det låter som Lorrys parodi på 91:an Karlsson, tänker jag och häpnar över hur konsekvent Björn Hellberg använder sig av ett lite uppstyltat språkbruk. Men Hellberg är prisbelönt och har gett ut deckare med Sten Wall sedan 1981, så hans stil går uppenbart hem.
I ”Narrspegel” har Sten Wall just fått sina åderbråck opererade och börjar jobba efter semester. Det börjar med en smitningsolycka och sedan flera mord.
Det är bara att kasta in handduken. För det finns en humor som får det att glittra i flyhänt berättade scener och riktigt roliga vardagskaraktärer. Som den argsinte äldre mannen som råkar i bråk för att han klämmer sig igenom alla småfranska, en man som skriver upp alla hundraser han ser och hur är det med stalkern? Otrohetsaffären? Lite rörigt i början, men tillfälligheter flätas ihop ganska kul.
