Lindkvist har redan hittat en helt egen röst i dystopigenren
Den yttersta vildmarkens historia. Kuben
Författare: Nils Lundkvist
Förlag: Bonnier Carlsen
Tolvårige John lever på en förtrollad plats. Mitt i skogen. Nära bergen och den djupa tjärnen. Det räcker så. Där finns allt han behöver, allt han tycker om och allt som kan sätta i gång hans fantasi.
Tills barndomen påtagligt avförtrollas. En sommardag levereras en husvagnsliknande kub till gården. I det högteknologiska fängelset finns den jämnårige pojken Marjo. Johns föräldrar har tagit emot honom för en slags omprogrammering till en god samhällsmedborgare.
”Att berättartempot är långsamt förstärker nästan spänningen.”
Förändringen och avdemokratiseringen tycks ha inträffat snabbt. I den närliggande framtiden styr tvillingpresidenterna styr och Statsapparaten bevakar invånarna med drönare, avlönade mobbare och hemliga angivare, men förtrycket möter också motstånd. Sakta går det upp för John att hans föräldrar är en del av det. Att han fått veta väldigt lite om omvärlden och att det lugna livet på gården är både en flykt och en fasad. Och att den Yttersta Vildmarken hotas av ekonomiska intressen.
Pojkarna blir föga förvånande vänner men vägen dit är inte okomplicerad. Det är rätt skönt att möta en huvudperson som varken är utvald eller superhjälte och som ger efter för den vardagliga avundsjukan.
Att berättartempot är långsamt förstärker nästan spänningen. Kärleken till det som växer och vildmarken (som inspirerats av Västerbotten) märks i detaljerna. Nils Lundkvist som debuterar i den välfyllda dystopigenren har redan hittat en egen röst.