Annons
Kultur

Livlig debatt om dansk tv

Det uppmärksammade danska tv-programmet ”Blachman” gav upphov till en häftig debatt. Kan det också komma att förändra public service i Danmark? Författare och skribent C-J Charpentier blickar ut över vårt grannlands medielandskap.
Kultur • Publicerad 11 mars 2014
Danska tv-framgångarna har varit stora när det gäller deckarserier. Är det något public service ska fortsätta producera? Här ses Sofie Graaboel och Nicolai Lee Kaas i danska succén ”Brottet”.Foto: Foto: Simon Fals

När jag blickar in i det danska medielandskapet tillåter jag mig – med krönikörens rätt – ett visst mått av subjektivitet. Allrahelst som det tycks och debatteras vilt om media på andra sidan Sundet. Där den stora frågan handlar om den statliga televisionen (DR) och dess sex kanaler.

Danmark har precis som Sverige ett avtal som reglerar innehållet i den allmännyttiga televisionen, vars verksamhet kallas public service och finansieras med en obligatorisk tv-avgift eller licens. Vilket gör innehållet ”fritt” och oberoende av reklamintäkter och skattemedel.

Annons

Det har förvisso alltid stormat kring en viss typ av tv-program, men i Danmark blåste stormen upp till orkan förra året när public service-kanalen DR2 visade sex avsnitt av ”Blachman”, en sorts talkshow där den manlige programledaren och en manlig gäst diskuterade närvarande nakna kvinnors kroppar och könsorgan på ett minst sagt sexistiskt sätt. Som dessvärre också gav de public servicefientliga högerkrafterna trumf på hand.

Några månader efter ”Blachman” krävde de borgerliga partierna Venstre, Liberal Alliance och Dansk Folkeparti att public servicesektorn borde minska sitt utbud av underhållning. Och istället lägga större fokus vid kultur och kristet kulturarv – något som i sin tur skulle leda till besparingar, eftersom man anser att underhållningsprogrammen är dyrare att producera.

Mot detta synsätt vänder sig både DR och den danska Producentföreningen, som dels menar att den nuvarande mixen är bra, dels att ett snävare utbud vore att svika själva tanken med public service. Medan andra DR-positiva röster, ibland sneglande mot porrliberalismen, hävdar att just normbrytandet är en viktig parameter i media och kulturliv. Samtidigt som de borgerligas vurm för det kristna kulturarvet i förlängningen kan leda till ytterligare hets mot människor med rötter i andra kulturer.

Sista ordet är långt ifrån sagt, och för den danska regeringen börjar nu arbetet med ett helt nytt public service-avtal.

Som vän av trycksvärta funderar jag ofta över dansk dagspress.

Sverige har 40 procent fler invånare än Danmark. Alltså borde de danska rikstidningarna ha motsvarande upplagor minus 40 procent – ”eftersom vi är så lika”, men så är det inte.

Danmarks största morgontidning är Berlingske med 125 000 exemplar, medan Dagens Nyheter har 285000. För den största kvällstidningen, Ekstrabladet, gäller 86 000 exemplar, jämfört med Expressens 230 000 ( inklusive KvP och GT). Därmed är det ovedersägligt att dansk press når betydligt färre läsare än svensk.

En annan stor skillnad för den som noga följer danska tidningar är graden av saklighet, och här ligger Danmark långt över Sverige.

I svensk dagspress möter jag betydligt mer okunnighet och slarv än i vårt grannland. Jag tror till exempel inte att Danmarks största tidning skulle påstå – i en faktaruta med fetstil – att Obama disputerade i juridik och blev senator vid tolv år ålder som DN skrev, eller att Atatürk startade ett befrielsekrig efter andra världskrigets slut som Sydsvenskan hävdade; trots att Atatürk dog 1938. Jag vet att det handlar om bristande korrekturläsning och grodor – men det är mängden som är oacceptabel.

En annan skillnad närmar sig åter regionerna under bältet. I dansk media är ord som rövhål och skitröv frekventa, och tv-program kan heta Negermagasinet och Bonderöven. Medan ordet ”eskimå” är totalförbjudet.

Alltså får vi nog stå ut med ett och annat analskämt under utredandets gång.

Sune Johannesson
C-J Charpentier
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons