Annons
Kultur

Louise Glück väver egna sagor

Arbetet med att översätta Louise Glücks verk till svenska fortgår. Och Naima Chaboun har läst det senaste diktverket ”Trofast och ädel natt”.
Bokrecension • Publicerad 22 januari 2022
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Ännu ett diktverk av nobelpristagaren Louise Glück har översatts till svenska.
Ännu ett diktverk av nobelpristagaren Louise Glück har översatts till svenska.Foto: Katherine Wolkoff
Lyrik

Trofast och ädel natt

Författare: Louise Glück

Översättning: Stewe Claeson

Förlag: Rámus

Louise Glück må ha fått en efterträdare i raden av Nobelpristagare, men det idoga arbetet med att översätta hennes verk fortsätter. Nu har turen kommit till poetens tolfte diktsamling, ”Trofast och ädel natt” (2014) i översättning av Stewe Claeson.

Bokens dikter kretsar kring tid, åldrande och död, men också minnet av barndomen och den magi som hämtas ur sagornas värld. Titeln ”Trofast och ädel natt” visar sig vara en ordlek som syftar på sagan om Riddarna av Runda bordet. Men Glück väver också egna sagor, ofta med allegoriska undertoner.

”Föräldrarnas död blir upptakten till en fragmentarisk berättelse om sorg och sökande, men som alltid hos Glück fungerar de biografiska detaljerna främst som språngbräda mot mer allmänmänskliga erfarenheter.”
Annons

I en av dessa kommer en häst och en ryttare till en stad. Hästen säger åt ryttaren att stanna bland människorna, varpå ryttaren svarar att han inte kan lämna hästen eftersom det ”vore som att lämna kvar en del av mig själv, och hur skulle jag kunna göra det när jag inte vet vilken del som är du”? Det lustiga avslutet rymmer en allvarlig fråga om jagets och identitetens gränser, ett tema som också väcks av samlingens övriga dikter. Dessa berättas av ett diktjag som ibland framstår som poeten själv, ibland som ett fiktivt jag – en manlig konstnär som tidigt blir föräldralös och växer upp tillsammans med sin äldre bror.

Föräldrarnas död blir upptakten till en fragmentarisk berättelse om sorg och sökande, men som alltid hos Glück fungerar de biografiska detaljerna främst som språngbräda mot mer allmänmänskliga erfarenheter. Det glidande diktjaget får här tjäna som en påminnelse om att diktberättandet är en fiktion, samtidigt som det fäster uppmärksamheten vid jagets porösa gränser. ”Jag skriver hela tiden om dig, sa jag högt./Varenda gång jag skriver ”jag” handlar det om dig.”

Louise Glück
Louise Glück
Naima ChahbounSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons