Annons
Kultur

Människans fall

Gästspelet av Dramaten med Dagerman-pjäsen ”Streber” är en i det närmaste fulländad uppsättning, skriver kulturskribent Martin Lagerholm. Studien av en man som vill upp men färdas åt motsatt håll får honom att tänka både på Shakespeare och Pinter.
Kultur • Publicerad 11 mars 2014
En scen ur Stig Dagerman-pjäsen ”Streber”, som den här veckan spelas i Skåne. I kväll kan den ses i Osby, på onsdag och torsdag i Kristianstad.
En scen ur Stig Dagerman-pjäsen ”Streber”, som den här veckan spelas i Skåne. I kväll kan den ses i Osby, på onsdag och torsdag i Kristianstad.Foto: Foto: Carl Thorborg

Teater

”Streber”. Av Stig Dagerman. Regi: Olle Jansson. I rollerna: Mattias Silvell, Per Grytt, Rasmus Luthander, Johannes Wanselow, Emma Mehonic, Eva Melander och Emma Peters. Riksteatern/ Dramaten. Hässleholms kulturhus i söndags. Spelas även i kväll (11/3) i Osby (Borgen), 12-13 mars på Kristianstads Teater samt 15 mars på Ystads Teater.

Annons

Syndikalist och existentialist. Men framför allt människa. Stig Dagerman var under sitt alltför korta liv en enslighetens krönikör, som med kuslig framsynthet fruktade ”bödeln inom mig och bilan ovanför mig”. Siktet oavlåtligt inställt på den sårbara individens skälvande hjärta. Med särskild tyngd i novellerna och de fyra romanerna, men också i hans journalistiska och dramatiska arbeten.

Två av hans pjäser, ”Streber” (1948) och ”Ingen går fri” (1949), gavs ut under titeln ”Judasdramer” – sceniska stycken om lögner och svek. Vilka handlingar är vi i stånd till under vår hungriga jakt på självförverkligande? Vad händer i oss när vi bedrar och bedras?

I just den moraliska thrillern ”Streber” handlar det om fyra vänner som vill praktisera den kooperativt socialistiska andan genom att starta en bilverkstad tillsammans. Men det går trögt, förtjänsterna uteblir och skulderna växer.

Den väsentliga idén om gemenskap och solidaritet mellan kamraterna får sig en käftsmäll när en av kompanjonerna, titelns streber Blom (Mattias Silvell), manipulerar, svindlar och går bakom ryggen på de andra (Per Grytts John, Rasmus Luthanders Åke och Johannes Wanselows Pelle), allt för egen vinnings och den sociala fåfängans skull. Vad skall man med höga politiska ideal till om de bara leder till att förödmjukelserna och armodet fortgår?

När samproduktionen mellan Riksteatern och Dramaten nu turnerar riket runt med regissör Olle Janssons kongeniala och närmast fulländade uppsättning, är det med ett uppdaterat formspråk som pricksäkert fångar in det förtätade kammardramats dystra prognoser. I pjäsen ryms ju bara offer – förutom kollegorna också hustrur, älskarinnor och döttrar spelade av Emma Mehonic, Eva Melander och Emma Peters.

Den bittra sensmoralen förstärks och inramas av ljus- och scenbildskollektivet Sutodas kyliga, kliniska och stiliserade manifestationer. Spelplatsen utgörs av ett rektangulärt svart podium kringgärdat av höj- och sänkbara butiksgaller. Här är varje dröm och varje impuls, hos såväl förrädare som förrådda, inspärrade av än mäktigare krafter: den mänskliga avunden och girigheten.

Rollfigurernas rymd ”sjunger av ensamhet”, skriver Jansson i programbladet. Alltmedan de amorfa videoprojektionerna och diffusa mönstren av blinkande lysdioder i fonden, liksom de elektroniska bakgrundsljudens suggestiva pulser signerade Anthony Linell, ackompanjerar elegin med närmast Shakespearsk accentuering.

Dagermans studie av en klättrande man som faller yttrar sig på scen i en slagkraftig men koncentrerad textomgivning. Den olycksdigra och dova stämningen behärskar hela föreställningen, varje replik genomträngs av öppet eller förtäckt hot (ungefär som hos Harold Pinter), vilket ger behövligt eftertryck åt dramats kärva ärende. Allt spetsat med ett klockrent ensemblespel och övertygande identifikation i varje enskild rollgestaltning.

Sune Johannesson
Martin Lagerholm
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons