Annons
Kultur

Merete Mazzarella följer en förlorad bror

Döden är det centrala temat i finlandssvenska Merete Mazzarellas ”Den violetta timmen”, där hon fortsätter det självbiografiska skrivande som sysselsatt henne i flera böcker. Den här gången utforskar hon sin brors liv.
Bokrecension • Publicerad 11 maj 2022
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Merete Mazzarella, född 1945, debuterade 1979 med den självbiografiska boken ”Först sålde de pianot”.
Merete Mazzarella, född 1945, debuterade 1979 med den självbiografiska boken ”Först sålde de pianot”.Foto: Christoffer Westerlund
Essäer

Merete Mazzarella

”Den violetta timmen”

(Schildts & Söderströms)

Från min barndom minns jag hur det ibland om någon som gått bort kunde heta att hon eller han i alla fall hade sparat pengar till sin begravning.

Det var ett hedersomdöme, som också kunde ursäkta ett kanske inte helt klanderfritt leverne. Förmodligen var det inte alldeles ovanligt att äldre levde på vatten och potatis, bara för att kunna bekosta kistan och begravningstårtan.

Annons

Att förbereda sig inför den egna döden betraktades länge nästan som en konstform, en etisk och estetisk viljeyttring, en dygd. Annorlunda i dag, när döden gärna blir bortträngd som en dyster oförskämdhet man egentligen borde slippa.

Döden är det centrala temat i Merete Mazzarellas ”Den violetta timmen”, där hon fortsätter det självbiografiska skrivande som sysselsatt henne i flera böcker, och där andra viktiga teman som kärlek och vänskap problematiserats.

Finlandssvenska Merete Mazzarella är född 1945, pensionerad professor i litteraturvetenskap, författare, essäist och kritiker. Hon skriver en ren och enkel prosa, baserad på en vidsträckt litterär beläsenhet, men också på en påtagligt närvarande orientering i aktuell samhällsdebatt.

Våren 2021 lever hon tillsammans med sin livspartner L i relativ avskildhet på grund av coronapandemin i sommarhuset på Ekenäs utanför Helsingfors. Från Köpenhamn nås hon av meddelanden om hur hennes lillebror, den två år yngre Martin, tagits in på sjukhus och att det ser ut att gå mot slutet. Pandemirestriktionerna hindrar henne från att resa till Köpenhamn, hon får genom ombud – Martins nära vänkrets – följa hans sista tid. Det blir emellertid ändå en resa, men tillbaka i tiden och till den litteratur som berättar om döendet och döden.

Bokens titel är lånad från ”The Violet Hour” av Katie Rophie, som handlar om stora författares sista tid. Skillnaderna mellan hur olika individer förhåller sig till döden är stora, från behärskad acceptans till flyktimpulser och panik.

När det gäller Martin kan Merete Mazzarella konstatera att han är lugn och förberedd. Hon får anledning att gå tillbaka i hans liv, och dess avgörande vägskäl. Som ung homosexuell i sextiotalets Finland om han in i en skuggvärld, homosexualiteten var fortfarande sjukdomsklassad och socialt stigmatiserande.

Toppstudenten Martin droppade ut, bosatte sig i Köpenhamn och sedermera i Thailand. Hans älskare där skulle få sin försörjning tryggad efter hans död, det tog han som löfte av vännerna. Trots att kärleken knappast varit ömsesidig. Så formar sig ”Den violetta timmen” till en betraktelse över hur en människa på grund av sin läggning fick ett liv format av förluster.

Christian SwalanderSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons