Matteo är för övrigt en av de största stereotyperna i tv-seriernas historia. Han ligger med ungefär allt och alla som rör sig och har två ben. Snark.

Det känns som att manuset försökt vara så vulgärt och chockerande som möjligt, det är golden showers med Messiah Hallberg, det är snack om speciellt analsex över en kaffe vid köksbordet – unt so weiter. Enda scenen som bränts in i mitt huvud och numera lever där hyresfritt är när Ola (Malte Gårdinger) – som är något av en toffla – får panik över att en tjej fått mens och försöker sig på en menstrosatvätt i handfatet... Eh, känns inte särskilt verklighetstroget, nej.

Annie ska vara härligt frigjord, Matteo nästan en sexmissbrukare. Ola en toffel, Emil (Oscar Zia) ett kontrollfreak och så har vi grannen Öland (Josefine Rheborg) som minst sagt är väldigt egen. Seriens försök till att vara frispråkig och i tiden landar mest platt då karaktärerna upprätthåller de stereotyper som vi tillåtit finnas alldeles för länge i branschen.

Nour El Refai menar själv att serien ”är fittbra”. Själv känner jag mest att det är en misslyckad generationsskildring som ökar klyftorna och fördomar människor emellan.

Men visst, den duger nog att ha i bakgrunden medan man viker tvätt eller lagar mat...