GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Operafestival i Drakamöllan: Orkesterpoesi i naturen

Vår operarecensent Mattias Gejrot har varit på invigningen av operafestivalen i Drakamöllan.
”Med största respekt för sångarprakten var kvällens stjärna den unga dirigenten Gudrun Dahlkvist”, skriver han.
Operarecension • Publicerad 18 juni 2022 • Uppdaterad onsdag 13:45
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
De två systrarna Olga (sång) och Natalya Pasichnyk framförde gripande folksång från Ukraina.
De två systrarna Olga (sång) och Natalya Pasichnyk framförde gripande folksång från Ukraina.Foto: Mattias Gejrot

Det finns något drömskt med en symfoniorkester ute i det gröna. Musiken blir en värld liksom svävande för sig själv, omgiven av naturens ljud och dagrar. Särdeles trolsk är effekten på en plats som naturreservatet Drakamöllan, i sig fylld av en storslagen mystik med sina dramatiska sluttningar och dalgångar och majestätiska trädridåer.

Här, vid Drakamöllans gård och konferenshotell, i en stor sluttande halvrundel randad av skogen, har alltifrån 2009 under nu tolv årgångar pålitliga verk ur operarepertoaren framförts i sin helhet.

Drakamöllan har blivit en lantlig satellit framför allt till Köpenhamnsoperan via den driftige danske barytonen Guido Paevatalu. Han har år efter år kunnat knyta unga sångarbegåvningar till sitt charmfulla sommarprojekt framdrömt i samklang med gårdens ägare och primus motor Ingalill Thorsell.

Den passionerade kvartetten i Verdis ”Rigoletto”. Från vänster Guido Paelatalu, Vibeke Kristensen, Josefine Andersson och Niels Jörgen Riis.
Den passionerade kvartetten i Verdis ”Rigoletto”. Från vänster Guido Paelatalu, Vibeke Kristensen, Josefine Andersson och Niels Jörgen Riis.Foto: Mattias Gejrot

Så har grundkvaliteten och fräschören bibehållits till dessa uppsättningar. De har dock behövt bantas starkt i ackompanjemanget. Hur ljuvlig var inte effekten när den fullödiga Malmö Operaorkester tog ton på fredagskvällen vid invigningen av årets operafestival, pärlor på rad från alla de gångna åren.

Det var en orkesterpoesi som framljöd. Med största respekt för sångarprakten var kvällens stjärna den bevingade unga dirigenten Gudrun Dahlkvist. Hon lockade fram ett genomskinligt, in i det minsta strukturerat, samspel mellan 50-talet musiker – som förenade i samma intima rörelse, en energi utan åthävor. Lyriskt skimrande som i Verdis förspel till "La Traviata" eller spritsigt framdansande som i Mozarts "Figaro"-ouvertyr – i allt låg ett lätt, liksom självklart handlag parat med djup grundning i känslan.

Publiken satt på fällstolar och filtar i naturreservatet.
Publiken satt på fällstolar och filtar i naturreservatet.Foto: Mattias Gejrot

En stor publikskara hade slagit sig ner på sina fällstolar och filtar för att njuta av operaklassikerna. Och för att vara ett konventionellt potpurri-program med mestadels bekanta och älskade ting fanns en ovanligt stark integritet i uppbyggnaden.

Före paus dominerade lidelse och patos från den högromantiska italienska operans guldålder. Delar av festivalens intäkter går dessa år till det krigsdrabbade Ukraina och tidssammanhanget klingade på ett naturligt sätt med i arior som Violettas bekymrat förälskade aria "E strano" ur öppningsakten av Verdis "La Traviata" – Frederikke Kampmann pendlade fint och rent mellan smärtan och sensualiteten. Det är Kampmann som även gör Violetta i framförandet av hela operan på festivalens andra dag.

”Gripande vemod och stilistisk elegans förenades i dessa starka nummer.”
Mattias Gejrot

Stämningsläget steg mot det storslaget passionerade i den varmt dramatiska sopranen Signe Asmussens "Vissi d'arte" (Jag har levt för konsten), djuppunkten i Puccinis frihetsdrama "Tosca". Denna grundton förberedde vackert för ett gästspel efter pausen av de två ukrainska systrarna Olga och Natalya Pasichnyk (sång och piano) i fyra undersköna folksånger från hemlandet: gripande vemod och stilistisk elegans förenades i dessa starka nummer.

Systrarna följdes av en något mer utflytande och lättsmält, men långt ifrån oinspirerad, andra avdelning där även sångarna Josefine Andersson, Vibeke Kristensen och veteranen Niels Jörgen Riis bidrog storslaget.

Saker hade säkert kunnat stramas åt, några nummer strykas och konferencieren Paevatalu hejdas en smula i sin berömvärda pedagogiska entusiasm. Men få verkade beklaga gränslösheten.

Fakta

Drakamöllan operafestival 2022

Dag 1: Konsert med Malmö Operaorkester ur Drakamöllans historia: av Verdi, Puccini, Mozart, Rossini, Donizetti, Leoncavallo, Bizet; Ukrainska folksånger i arrangemang av Trofim Lusenko

Operasolister: Frederikke Kampmann, Vibeke Kristensen, Niels Jörgen Riis, Josefine Andersson, Signe Asmussen, Guido Paevatalu

Olga Pasichnyk, sång, Natalya Pasichnyk, piano

Malmö Operaorkester, dirigent Gudrun Dahlkvist

Dag 2: Lördag 18 juni kl 15 – La Traviata av Verdi.

Mattias Gejrot
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.