”Painkiller” är rena mirakelkuren – speglar samtiden med sällsynt skärpa
Painkiller
Premiär på SVT Play den 26 januari.
Regi: Gabriela Pichler
I huvudrollerna: Dodona Imeri och Snežana Spasenoska.
Mer än tio år har gått sedan premiären på Gabriella Pichlers långfilmsdebut ”Äta, sova dö”. Fortfarande kommer jag med jämna mellanrum att tänka på Raša och hennes ledbrutna pappa, på denna fina och speciella historien om kärlek och gemenskap. Den värmer, inger hopp och inspirerar.
Samma effekt har tv-serien ”Painkiller”, som Gabriela Pichler har skrivit tillsammans med fotografen Johan Lundberg. Den handlar om en lovande konstnär, Andrea, och hennes slitna och utarbetade mamma Dijana.
Dijana har gått i pension efter att ha städat sedan hon var liten flicka. Hon har ont i hela kroppen och vill träffa en smärtläkare. Jodå, det kan hon få, men bara om hon först går en kurs för patienter med kronisk smärta. Dijana tar sig till lektionerna – så länge de anordnas. Plötsligt en dag är kommunens pengar slut. Ingen kurs, ingen läkare.
Andrea lider med sin nedslagna mamma. För att få henne att glömma smärtan för en stund och se lite ljusare på tillvaron tar Andrea till sin konstnärliga talang – med oanade och dråpliga konsekvenser.
Gabriela Pichler speglar samtiden med sällsynt skärpa och en vänlig, men långt ifrån uddlös ironi. Hon ser människor som vanligtvis inte syns, och porträtterar dem med värme. Hon har blick för tillvarons absurditeter och en underfundig humor, som ger sig till känna även i mörka stunder.
Precis som i filmerna ”Äta sova dö” och ”Amatörer” visar Gabriela Pichler i ”Painkiller” att hon besitter en osviklig förmåga att hitta rätt människor för rollerna, och att få dem att agera naturligt framför kameran.
Ni kanske undrar om Andrea lyckas lindra sin mammas lidande med hjälp av konst. Mmm. Gissa!
