Per Svensson skildrar nationalmålaren Zorn utifrån tiden då han verkade
Zorn – ett liv, en tid
Författare: Per Svensson
Förlag: Albert Bonniers
Anders Zorn är en av Sveriges viktigaste konstnärer. Som virtuos målare, akvarellist och flyhänt etsare erövrade denne enkle bondson från Dalarna gradvis världen och samtidens konstscen. På hemmaplan blev han en stor och viktig maktfaktor för nationen och samhället. Zorn är också en av våra mest omskrivna, och ibland också omtvistade, konstnärer. Biografierna över honom, och hustrun Emma, är många.
På många sätt söker Per Svensson hitta nya öppningar i Anders Zorns liv och produktion i sin bok ”Zorn – ett liv, en tid”. Han lyckas också befriande väl med att manövrera sig förbi de många grundmurade myterna och schablonerna kring Zorn.
Effektivt fångar han in Zorns självsäkra strävan efter att förena livet i Dalarna och på Dalarö med erövringen av världen och etableringen av en köpstark kundkrets på den internationella konstmarknaden. Detta ger också en talande bild av hur vår nationalmålare verkar i en tid där landsbygdskulturen håller på att försvinna och modernitetens rörliga och framtidsriktade samhällen växer fram. En tid där morakullornas kroppar betraktas i samma perspektiv som kubisternas collage och Marcel Duchamps ready mades. Där svenskheten och nationalismen har sin tydliga väg och de sociala och estetiska revolutionerna sin.
”Detta ger också en talande bild av hur vår nationalmålare verkar i en tid där landsbygdskulturen håller på att försvinna och modernitetens rörliga och framtidsriktade samhällen växer fram.”
Zorn, målarfursten, har ständigt blivit beundrad för sin tekniska skicklighet. Inte alltid älskad. Men Svensson visar tydligt hur Zorn målar i samklang med sin samtid och publik. Även i det sociala livet är han en fena på att orientera sig fram och i de flesta av tidens miljöer trivs han som ”fisken i vattnet”. Han handlar oftare än han tänker. Uppdragen växer och staplas på hög. Framgång föder framgång och alla hjul rullar på allt snabbare.
Zorns tid i Amerika, och alla uppdragen där under tre års tid, ägnar Per Svensson stor uppmärksamhet. Något som ger en hel del ny och intressant bakgrundsteckning. Inte helt oväntat är det just i skildringen av tidens strömvirvlar och samhällets utveckling som Svenssons bok imponerar som mest. Konsthistoriskt tar han inga större risker utan håller sig mest på den säkra sidan och citerar ymnigt ur Hans Henrik Brummers, Birgitta Sandströms och Sixten Strömholms olika böcker om konstnären och tiden. Egna analyser och personliga iakttagelser av verken hade jag gärna sett mycket mer av.
Zorns febrila och maniska produktivitet, hans gränslösa festande och sexuella utsvävningar tar till slut också ut sin rätt. Den sista tiden i Sverige växer sig visserligen både Zorns och Zorngårdens auktoritet allt starkare men Svensson väjer snart inte för att även förmedla bilden av den trötte och syfilisdrabbade Anders. En trötthet som kanske mest ändå är en frånvaro av lust. Nakenmåleriet förlorar sin tidigare friskhet, blir nästan pornografiskt sunkigt, grafikens virtuositet fastnar i manér. Målarfursten från Mora går in i eftervärlden den 22 augusti 1920, bara sextio år gammal.
