Annons
Kultur

Romanformatet för tungt för Fredrik Borneskans

Sommaren är överskattad, därtill kanske till och med romanen ”En sällsam sommar” av Fredrik Borneskans, menar recensenten Per-Axel Svensson.
Bokrecension • Publicerad 17 januari 2022
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Författaren Fredrik Borneskans.
Författaren Fredrik Borneskans.Foto: Bokförlaget Mormor
Roman

En sällsam sommar

Författare: Fredrik Borneskans

Förlag: Bokförlaget Mormor

Kan man likna litteratur vid boxning? Ja, kanske. Inom den pugilistiska världen är det ett axiom att om en boxare går upp en viktklass tappar han i snabbhet det han eventuellt kan vinna i tyngd. Så kan det vara även inom litteraturen. Eller? Jag tänker i alla fall så när jag försöker ta mig igenom Fredrik Borneskans roman ”En sällsam sommar”. Jag har tidigare läst kortare, snabbare texter, essäer, krönikor och liknande, av Borneskans jag tyckt mycket om; när han här går upp till det lite mer omfattande och kanske tyngre romanformatet känns han plötsligt betydligt mer trögfotad.

”Sommaren är överskattad. Den börjar ofta i dur, och slutar lika ofta i moll. Det fattade Martinson. Och jag med. För att inte tala om Anton Sköld”
Per-Axel Svensson, recensent

Huvudpersonen i boken, frilansjournalisten och hängivne seglaren, Anton Sköld hissar segel och länsar ut till Sandhamn från Stockholm en försommardag i maj. Han hinner knappt lägga till vid kaj förrän han blir störtförälskad i den lika hängivna som undanglidande Rebecka. Ömsom älskar de i vattenbrynet eller på klipporna, ömsom vill Rebecka ”ha egentid”. Ganska snart börjar Anton ana att här finns grynnor i kärleksviken, inte minst efter att ha mött Rebeckas minst sagt udda bror, Carl, vid några tillfällen. Då kan varken utomhussex eller krabba med champagne på lyxkrogen Trouville till slut hindra förlåten från att rämna och vår hjälte får hissa segel och snopet sätta kurs mot huvudstaden.

Annons

”De flesta åkte härifrån som plågade fakirer”, för att att citera Martinsons underbara ”Säsongen slut”.

Så sant.

Sommaren är överskattad. Den börjar ofta i dur, och slutar lika ofta i moll. Det fattade Martinson. Och jag med. För att inte tala om Anton Sköld.

Per-Axel SvenssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons