Ulf Mårtensson: Samtal på regionbuss 301 och annat som gör mig lycklig
1. Jag satt och väntade på busshållplatsen i Sjöbo, ödslig denna vardagskväll. Så körde den gula bussen fram och jag steg som ensam resenär på. ”Välkommen ”, hälsade chauffören glatt. När han tryckte på gasen och vi rullade mot Ystad sa han: ”Trevlig resa”. Där satt jag långt bak i bussen, men tyckte att det vore skam att vara så oartig. Så jag flyttade fram i bussen, och så satt vi där och dryftade livets väsentligheter medan vi i skymningen rullade mot Ystad. Jag har på känn att chauffören kanske bröt mot någon regel när han samtalade med mig. Därför berättar jag inte närmare vad vi dryftade. Man jag kan försäkra att det gjorde mig både glad och hoppfull. Och jag tror att en busschaufför som samtalar lugnt och stilla är en säkrare busschaufför än en som sitter tyst och bidar sin tid i en näst intill tom kollektivtransport.
2. Sent omsider har jag insett att jag mår bra av att röra på mig. Det har jag alltid känt till, men nu har jag gått från idé till handling, jag har börjat på Friskis & Svettis. Jag har upptäckte en ny värld – och hittat en och annan fram tills nu helt obefintlig muskel i min kropp. Nu visar det sig att musklerna har levt sina anonyma liv där, inbäddade i fett. Nu värker de och räcker upp handen. Här är vi, vi vill också vara med. Det kan jag inte neka dem.
3. I veckan fick jag ett slutligt bevis på att jag har nått gubbåldern. Det gjorde mig inte alls ledsen, snarare lite skönt avslappnad, nästan upprymd. Kanske kan jag inom en inte alltför avlägsen framtid bli en i gänget. Så här var det: Det var dags att förbereda för upptagning av båten, och vi var några – enbart gubbar ska det sägas – som försökte få vagnar och vaggor på plats på uppställningsplatsen. Vi snackade lite fram och tillbaka och nu anförtroddes jag av en av de mer rutinerade medlemmarna i segelsällskapet att det varje torsdag är träff i klubblokalen, med kaffe och wienerbröd. Gubbdagis med andra ord. Så underbart när man inte längre har en arbetsplats att gå till, att det finns andra mötesplatser. Jag antar att jag informerades om detta eftersom jag är gubbe, ungefär som man vid 18 får köra bil eller gå på krogen och dricka öl.
4. Äntligen händer det något oväntat och glädjande i hamnen här i Ystad. Världens största muralmålning pryder sin plats. En bra början. Nu väntar jag bara på en presentation av de vilda idéerna för vidare utveckling av hamnen som kommit fram under sommarens hamnhäng. Och att det blir lite verkstad efter allt stillastående hamnplanerande.
5. Vi återvänder till Skånetrafiken, som de flesta av oss pendlare av olika slag har en hatkärlek till. Jag åkte tåg mellan Malmö och Lund och slogs av hur stationerna fått en rejäl ansiktslyftning, med nya perronger, nergrävda spår och bullerskydd. Här har inte sparats någon möda eller penning. Tänk om en liten, liten del av framtida satsningar skulle landa i sydöst. Varför inte gräva ner järnvägen genom Ystad, eller i varje fall bygga undergångar för trafik av olika slag. Går det i Åkarp och Hjärup, där det bor bra mycket färre människor än i Ystad, borde vi också kunna få en liten del av kakan. Och varför kan inte Tommarp få en tågstation igen? Tågen kör ju ändå förbi!
