GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Seierstad om sveket mot de afghanska flickorna

Medan kvinnorna tvingades ut ur skolorna av talibanerna vände världen ryggen åt Afghanistan. I en ny bok berättar Åsne Seierstad om extremismen, våldet och flickornas krossade frihetsdrömmar – med afghanernas ögon.
Litteratur • Publicerad 19 januari 2023
"Många av de unga flickorna jag mötte har pappor som är gatustädare eller grönsakshandlare — de har också har ett hopp för sina söner och döttrar. De flesta afghaner sätter en sådan enorm lit till utbildning", säger den norska författaren Åsne Seierstad.
"Många av de unga flickorna jag mötte har pappor som är gatustädare eller grönsakshandlare — de har också har ett hopp för sina söner och döttrar. De flesta afghaner sätter en sådan enorm lit till utbildning", säger den norska författaren Åsne Seierstad.Foto: Fredrik Persson/TT
"Vi var där i 20 år. Nu har vi förlorat möjligheten och talibanerna har vunnit. Om vi protesterar är det 'sorry, you lost'. Så vi måste jobba smart och sätta press på muslimska länder som har större möjligheter att utöva press mot talibanerna. Utbildning är inte en västlig idé, inget annat land i världen gör som talibanerna. Deras nya förordningar är heller inte permanenta", säger Åsne Seierstad.
"Vi var där i 20 år. Nu har vi förlorat möjligheten och talibanerna har vunnit. Om vi protesterar är det 'sorry, you lost'. Så vi måste jobba smart och sätta press på muslimska länder som har större möjligheter att utöva press mot talibanerna. Utbildning är inte en västlig idé, inget annat land i världen gör som talibanerna. Deras nya förordningar är heller inte permanenta", säger Åsne Seierstad.Foto: Fredrik Persson/TT
"Allt är fakta. Det är en viktig poäng, för det är mycket tankar i boken. Som när Bashirs första fru hör hans röst för första gången utan att få lov att titta på honom. Det är en fascinerande historia för den visar att kvinnor också har ett visst handlingsutrymme. Hon styr det där, mamman vill inte men hon blir kär i hans röst. Det har hon berättat. Och det blir ganska spännande när jag kan sammanfatta det", säger Åsne Seierstad.
"Allt är fakta. Det är en viktig poäng, för det är mycket tankar i boken. Som när Bashirs första fru hör hans röst för första gången utan att få lov att titta på honom. Det är en fascinerande historia för den visar att kvinnor också har ett visst handlingsutrymme. Hon styr det där, mamman vill inte men hon blir kär i hans röst. Det har hon berättat. Och det blir ganska spännande när jag kan sammanfatta det", säger Åsne Seierstad.Foto: Fredrik Persson/TT

"Hade jag kommit i fjol skulle du väl ha kidnappat mig", sade den norska journalisten och författaren Åsne Seierstad till Bashir, talibankommendanten som hon mötte i Afghanistan. "Ja, självklart", svarade han och skrattade. När de sågs hade talibanerna tagit över makten, 20 år efter det att Åsne Seierstad skildrade landets då hoppfulla framtid i sin genombrottsbok "Bokhandlaren i Kabul".

Maktövertagandet fick henne att vilja förstå vad som egentligen hände.

– Det började när jag läste nyheterna och tänkte ”jag ska inte till Afghanistan nu”, det passade inte i mitt liv. Men så kom Afghanistan till Norge genom alla evakuerade. Där hittade jag den första huvudpersonen, Jamila, som var tidigare minister i regeringen, kvinnoaktivist och islamsk feminist, säger Åsne Seierstad på ett fullspäckat besök i Stockholm.

I "Afghanerna" berättar hon om den turbulenta utvecklingen i landet via tre huvudpersoner: Jamila, Bashir och den unga studenten Ariana.

– När jag mötte Ariana förstod jag att det är henne allt handlar om. De unga kvinnorna och deras framtid. Hon var student och hade bara en termins juridikstudier kvar när allt stängdes ner, och hennes framtid ställdes in.

Kvinnor gjorde bomber

Vi introduceras till Bashir när han som treåring förlorar sin pappa i Sovjetunionens krig. Därefter sätter mamman honom i en koranskola, och redan som ung tonåring blir han krigare. Han avancerar snabbt, arrangerar terrorattacker och deltar i slag. Medan talibanerna är kända främst som en rörelse ville Seierstad förstå männens individuella drivkrafter. Men hon fick också insikter i hur tillbakatryckt rörelsen var 2001.

– Många talibaner ville samarbeta med den nya regeringen men fick inte det. Jag har lärt mig mycket om de fel vi gjorde som ledde till att talibanerna vann, säger hon.

Åsne Seierstad bjöds in till Bashirs hem där hon mötte hans barn och tre fruar. Där berättade kvinnorna plötsligt om hur de tillverkade bomber, vilket hon menar att ingen har skrivit om tidigare. Seierstad noterade att det rörde sig om samma typ av bomb som Anders Behring Breivik använde, den norske högerextrema terrorist som sköt ihjäl ungdomar på Utøya och som hon har skildrat i "En av oss".

Men fruarna visste inte hur bomberna sedan användes.

– De sade ofta ”det får du fråga männen om”. De jublade inte över dödade amerikaner, att göra bomber var som att koka gröt eller baka ett bröd. Det var vardagligt. Kriget är vardag för dem, de är födda in i det.

Stress i 20 år

Seierstad har tillbringat "dagar, veckor och månader" med att göra intervjuerna. Men berättartekniskt är boken uppbyggd som en roman. Hon bekräftar entusiastiskt att hon ville skildra världen helt utifrån huvudpersonernas ögon:

– När Bashir siktar på amerikanerna är det som att vi hejar på honom och kanske sen känner ”hjälp, vad stöttar jag nu?".

Tekniken kan tyckas våghalsig, eftersom bokhandlaren i Kabul som Seierstad porträtterade senare vände sig mot hur boken avslöjade privata delar av hans frus liv. Det har stressat henne ända sedan dess, i 20 år, erkänner Åsne Seierstad rättframt.

– Jag kan inte ha en ny afghan som säger ”det är inte så det här ska skrivas”.

Numera spelar hon alltid in intervjuerna och ställer detaljerade frågor. Allt i boken är fakta, framhåller hon – även tankarna är återberättade. Jamila och Ariana har också fått läsa och godkänna sina kapitel. Seierstad argumenterar för hur värdefullt det är att läsarna får inblick i deras tankevärld, snarare än att hon ska ta plats.

– Om jag skulle göra en bok med en jagperson som möter talibanerna och sätter sig ner med dem – vem bryr sig? Jag vill inte berätta hur jag upplever saker, det tycker jag står i vägen för historien.

Har drömt högt

Utbildningen är central för flickorna, kvinnorna och barnen, enligt Åsne Seierstad, som själv har låtit bygga en flickskola i Afghanistan för sina bokpengar.

– Om man tar skolan från en svensk eller norsk flicka har de balett, skidor, ridning och fotboll, tv-serier och skärm. Men för en afghansk flicka är skolan allt hon har. Utan den får hon inte ens gå ut.

Åsne Seierstad är inte helt utan hopp. Många talibaner vill att flickor ska få gå i skola, även om det finns högt uppsatta personer som motsätter sig det, hävdar hon och pekar på bokens framsida, som pryds av Bashirs stolthet: ett krinkovgevär.

– Till och med han där. Han har tre fruar som aldrig får lov att gå ut och de har en massa barn som inte heller får gå ut. Men han vill ha kvinnliga läkare till sina fruar och tycker att de som vill skicka sina barn till skolan ska få göra det.

Åsne Seierstad blir ofta personligt berörd av de våldsamma öden hon skildrar – kanske särskilt av boken om Breivik. Hon har fortfarande nära kontakt med de anhöriga som miste sina barn i hans terrordåd.

Ariana kommer hon också att följa hela livet. I boken beskriver hon en ung tjej som bowlade, såg på Netflix och sjöng till Beyonce och Justin Bieber. Plötsligt tog allt det slut och hon skulle giftas bort.

– Frågan är om hon nästan inte har det värre än man hade förut. För hon har drömt så högt – och när vi har vänt oss ifrån Afghanistan får vi också bära skulden för hennes förlorade hopp.

Fakta: Åsne Seierstad

Född: 1970

Bor: Oslo

Familj: Två barn, 12 och 14 år.

Karriär: Har varit korrespondent i Ryssland och Kina samt rapporterat från krigshärdar på bland annat Balkan, i Afghanistan och Irak.

Slog igenom med reportageboken "Bokhandlaren i Kabul" (2002). Därefter har hon bland annat skrivit "Ängeln i Groznyj: berättelser från Tjetjenien" (2008) "En av oss: en berättelse om Norge" (2013), om Anders Behring Breivik och reportageboken "Två systrar".

I tvisten mellan bokhandlaren Shah Mohammed Rais familj och Åsne Seierstad dömdes hon och hennes förlag i tingsrätten att betala skadestånd på 125 000 norska kronor till bokhandlarens fru men hovrätten gav till sist Seierstad rätt.

Nästa projekt: "Något om krigen i vårt närområde".

Vill du åka till Ryssland?: "Ja, jag tror faktiskt det. Jag kan det landet så bra, jag bodde där i många år, som korrespondent i Ryssland. Och nu är det det okända."

Fakta: Åsne Seierstad

... att skildra extremism:

Jag är en äventyrare och har alltid varit det. Min första resa som journalist gick till Ryssland, det var nästan bakom järnridån även om muren hade fallit. Jag har kanske alltid sökt mig till ställen där du kan kika in och lära dig om en dold verklighet. Det är en nyfikenhet och det är synd att säga, men jag tycker det är spännande att vara i Afghanistan även om det också är otroligt tragiskt att de lever så förskräckliga liv.

... hoppet för boken:

Det enda jag kan hoppas på är uppmärksamhet. Att man klarar att spränga tystnaden som har varit. Min roll är att informera, att berätta om världen. De flesta har inte varit i Afghanistan, hur många norrmän och svenskar har varit där det senaste året? Så jag tänker 'hallå, jag drog dit!'. Läs! Jag hoppas att folk ska veta att de finns, att de är människor som oss med sina drömmar, besvikelser och liv.

... journalistikens roll:

Det är så otroligt viktigt att vara på plats och att observera. Man är på plats nu i Ukraina och delvis i Ryssland även om det är svårare att få visum dit. Men jag är lite stolt över att jag blev kvar i Afghanistan, även när det blev krig i Ukraina. Jag tänkte först ”det är mitt område, ska jag skrinlägga 'Afghanerna'?”. Men jag fortsatte. Och det finns inga andra nya böcker, hade inte den här kommit så hade det inte funnits någon annan om Afghanistan. I Ukraina är det flera journalister. Jag behövs inte där nu.

TT
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.